Trappslägtet, Otis, zool., tillhör familjen Otididae (se artikeln Trappar, der de äfven för slägtet Otis utmärkande kännetecknen äro anförda). Stora trappen, O. tarda, har hufvudet och halsen ljust askgråa, ryggen och skuldrorna på tvären spräckliga af svart och rostgult sam armpennorna svartbruna, med hvit rot. Hannen, som uppnår en längd af öfver 1 m., bär vid näbbroten ett slags mustascher af långa, tagellika fjädrar (se fig.). Den betydligt mindre honan saknar denna prydnad. Stora trappen förekommer i nästan hela Europa och en
stor del af Asien. I Sverige har han funnits och årligen häckat på de öppna fälten i Skåne (t. ex. på Skanörs ljung, vid Ljungby och på Simmeredmarken) och kallades der på jägarespråket »pommersk kalkon», men han är numera alldeles försvunnen från dessa trakter. Han har dock på senare tider blifvit skjuten på Gotland och i Östergötland. Stora trappen är skygg och försigtig samt vistas ständigt på fria fältet, långt skild ifrån menniskors granskap. Honan lägger i en håla på marken 2--3 olivgråa, brunfläckiga ägg. -- Lilla trappen (»dvärgtrappen», »småtrappen»), O. tetrax, har hufvudet ofvan svart, med rostgula fläckar, armpennorna hvita samt ryggen och skuldrorna fläckiga eller vattrade af svart och blekt rostgult. Längd 50 cm. Lilla trappen har sitt egentliga hemvist i Medelhafslanden. Stundom förirrar han sig till nordligare trakter och har några gånger blifvit anträffad äfven i Sverige. Till lefnadssättet liknar han Stora trappen, men lär vara mindre skygg och ej så uteslutande bunden vid de öppna slätterna som denne, utan äfven någon gång vistas i bergiga trakter. Han lifnär sig företrädesvis af insekter och maskar. Köttet af båda arterna är välsmakande. Om ett par andra arter se Kragtrappen. L-e.
