Trätafletryck. Man graverade i äldre tid på träskifvor icke endast bilder, utan äfven skrift, t. o. m. skrift utan bilder. Det är detta slags träsnitt och de derigenom uppkomna aftrycken, som företrädesvis benämnas »trätafletryck». De voro i bruk under 1400-talet före den egentliga boktryckarekonstens uppfinning, hvars betydelse ligger deri att den använder rörliga typer, en för hvarje bokstaf. I de gamla s. k. blockböckerna trycktes deremot hvarje sida från en särskildt för ändamålet snidad stock. Denna metod användes ännu i Kina, hvilket har sin förklaring i bl. a. den kinesiska skriftens rikedom på tecken, som kräfver ett ofantligt stort och svårhandterligt stilförråd. Dock förekommer der äfven tryck med rörliga typer.