Tremblay

Tremblay [trangblä], François Leclerc du, Richelieus förtrognaste biträde, mest känd under namnet le père Joseph, föddes 1577 och erhöll en grundlig bildning genom vidsträckta resor uti Italien, Frankrike och England. Han ingick derefter under namn af baron de Maflé i armén, men blef 1599 kapucinmunk. I denna verksamhet vann han rykte såsom framstående predikant och filosof samt disputerade ofta med protestanter. Efter Henrik I V: s död (1610) vann han inflytande vid hofvet och användes som underhandlare i partistriderna under Ludvig XIII:s första regeringsår. Härvid kom han i beröring med Richelieu, som tog T. till sin medhjelpare, när han kommit till makten. Han användes under 1620-talet till flere politiska missioner och följde eljest Richelieu. År 1630 sändes han till riksdagen i Regensburg, der han förmådde kejsaren till eftergifter i Mantuanska arfsfrågan och framkallade den splittring mellan Ligan och kejsaren, som ledde till Wallensteins afskedande och omintetgjorde den påtänkta försoningen mellan de protestantiska och katolska ständerna. Efter hemkomsten stannade han vid Richelieus sida samt användes i diplomatiska, andliga och militära angelägenheter. Särskildt var han kardinalens mellanhand vid underhandlingarna med de främmande sändebuden, och han var ofta den, genom hvilken Richelieu visade dessa sitt missnöje. Särdeles obehaglig var T. gent emot den svenske ambassadören H. Grotius, hvilken han icke synes hafva kunnat fördraga. T. eftersträfvade lifligt kardinalshatten, men det troddes, att Richelieu nemligen motarbetade honom i denna sak. Död 1638. Så stort är T:s anseende som politiker, att det påstående har, ehuru utan grund, kunnat framställas, att det var han, som uttänkte Richelieus planer. J. Fr. N.