Trias-systemet (trias-formationen, ofta endast trias), geol., det äldsta af de mesozoiska systemen, har erhållit sitt namn (»det »tredelade systemet», af Lat. trias, tretal) deraf att det i mellersta Tyskland är utbildadt i tre skarpt skilda geologiska etager, som kallats brokig sandsten, musselkalk och keuper, och att denna tredelning länge ansågs såsom för detta system karakteristisk. Trias-systemet är dock ej ens öfverallt i mellersta Europa utveckladt på detta sätt. Mot vester försvinner musselkalken, under det att den mot öster förtränger de båda andra etagerna. I Östalperna antager detta system så helt och hållet från det medeltyska utbildningssättet afvikande karakterer, att man måste hos detsamma urskilja tvänne olika utbildningssätt, som kallats det medel-europeiska och det alpina. -- Trias-systemets flora utgöres hufvudsakligen af skafgräs, tillhörande slägtet Equisetum, ormbunkar, cykadéer (Pterophyllum, Zamites m. fl.) och barrträd (Voltzia m. fl.), hvarjämte alger (t. ex. Gyroporella och Bactryllium) här och der uppträda i stor mängd. I trias-systemets fauna spela spongier, foraminiferer och koraller en underordnad rol. Bland echinodermerna är det nästan endast krinoid-slägtet Encrinus, som är af geologisk vigt. Bryozoer saknas så godt som helt och hållet, hvaremot brachiopoder (Terebratula, Retzia och Spiriferina) lemna vigtiga ledformer. Bland musslorna må nämnas arter af Pecten, Lima, Gervillea, Megalodon, Myophoria, Monotis, Halobia och Daonella. Äfven snäckorna äro representerade af flere former. Bland cefalopoderna märkas de sista representanterna för Orthoceras, arter af Nautilus, såväl ceratiter som äkta ammoniter samt de första belemnitiderna, tillhörande slägtet Aulacoceras. Af leddjuren är nästan endast fyllopodslägtet Estheria af geologisk vigt. Fiskfaunan utgöres dels af ganoider med föga heterocerkt utbildad stjert och små fjäll (Gyrolepis, Semionotus), dels af lungfiskar (Dipnoi), såsom Ceratodus, samt af broskfiskar, mest kända genom sina tänder, såsom Acrodus, Hybodus m. fl. Benfiskar saknas helt och hållet. Bland groddjuren märkas labyrintodonter, såsom Mastodonsaurus och Chirotherium; bland kräldjuren: krokodiler (t. ex. Belodon), den egendomliga ordningen Anomodontia, hafsödlor (Enaliosauria), såsom Nothosaurus och Placodus, dinosaurier (t. ex. Zanclodon) samt egentliga ödlor (t. ex. Telerpeton). De äldsta däggdjuren, alla tillhörande pungdjuren, träffas i Europa i gränslagren mellan trias och jura, näml. Microlestes och Triglyphus. Till ungefär samma tid höra sannolikt ock de lager i södra Afrika (Stormberg beds), i hvilka funnits Tritylodon, och de kolförande bildningar i Amerika (Richmond i Virginia), i hvilka Dromatherium anträffats. Bergarterna i trias utgöras af sandstenar, ofta röda eller brokigt färgade, lera, märgel, kalksten och dolomit. Kol förefinnes endast i högst ringa mängd, hvaremot trias-systemet är mycket rikt på bergsalt. Eruptiva bergarter äro sällsynta, dock finnas lager af diabas i Connecticut och på Spetsbergen samt diabas, melafyr, augitsyenit och granit i Tyrolen.
I sin medel-europeiska utvecklingsform består trias, såsom ofvan nämndes, af tre etager: brokig sandsten, musselkalk och keuper. Brokiga sandstenens etage utgöres mest af röda sandstenar, som här och der innehålla fossil, bland hvilka märkas dels landtväxter, såsom Equisetum, Voltzia m. fl., dels marina djurformer, och den är således dels en sötvattensbildning, dels en kustbildning. Musselkalken är en rent marin bildning med en rik fauna, om man tager hänsyn till individernas mängd, hvaremot de uppträdande typerna äro få. Så saknas ortoceratiter, belemnitider, Halobia och Daonella, sjöborrar; äkta ammoniter, koraller och spongier uppträda ytterligt sällan. De vigtigaste ledfossilen tillhöra Nautilus, Ceratites, Pecten, Lima, Gervillea, Myophoria, Terebratula, Retzia och Encrinus, af hvilka flere finnas äfven i den alpina trias, sammanbindande trias-systemets båda utvecklingssätt. Keupern (se d. o.) är en limnisk bildning med landtväxter (t. ex. Equisetum, ormbunkar, och Pterophyllum) samt kräldjur (t. ex. Zanclodon, och Belodon). I keuperns undre del finnes stundom stenkol (letten-kohle), och de i den öfre delen uppträdande lerorna äro ofta bjert rödfärgade. Om keuperns gränslager mot lias, den s. k. rhätiska etagen eller Avicula contorta-zonen, som stundom räknas till trias, stundom till jura, se Jurasystemet. Genom dessa tre etagers paleontologiska och petrografiska karakterer ådagaläggas förändringar i de fysisk-geografiska förhållandena under trias-tiden, i det att den understa och den öfversta äro sötvattens- eller kustbildningar, hvaremot den mellersta är marin och angifver närvaron af ett haf. Detta haf har dock ej sträckt sig öfver hela mellersta Europa, utan blott ungefär till Belgiens gräns. Vestligare (såsom i England) utgöres trias af limniska bildningar, röda sandstenar och leror, som sammanfattas under benämningen upper new red sandstone, och som der representera hela trias-systemet. Mot öster, i Schlesien och Polen, saknas deremot de limniska trias-bildningarna så godt som helt och hållet, och trias utgöres der af marin kalksten. Med sådan utbildning som den medel-europeiska (d. v. s. en marin kalksten, liggande emellan två limniska bildningar) finnes trias äfven i Provence under egendomliga lagringsförhållanden. -- I sin alpina utvecklingsform utgöres trias hufvudsakligen af kalksten och dolomit, utan någon i ögonen fallande geologisk tredelning, men med utomordentligt vexlande facies- och provins-utveckling. I det stora hela är den en marin bildning med rik och omvexlande fauna, bland hvars representanter böra, såsom för densamma särskildt karakteristiska, framhållas ortoceratiter, äkta ammoniter i stor mängd, Aulacoceras, Megalodon, Halobia och Daonella, liksom refbyggande koraller och kalkalger, hvarjämte Nautilus, Ceratites, Terebratula, Retzia, Encrinus m. fl. äro gemensamma med den medel-europeiska. Den alpina trias indelas i en stor mängd underafdelningar. Dessa kunna dock sammanfattas i tre etager: undre, mellersta och öfre trias, hvilka kunna någorlunda parallelliseras med de medel-europeiska etagerna. Dock äro såväl de paleontologiska som de petrografiska olikheterna (särskildt mellan de yngsta, den marina öfre alpina trias och den limniska keupern) af lätt insedda skäl mycket betydliga. De i Tyrolen förekommande mäktiga dolomitbergen anses såsom korallref från trias-tiden, hos hvilka dock korallstrukturen vanligen helt och hållet utplånats. Vid Predazzo och Monzoni i Tyrolen förekomma eruptiva bergarter, som vittna om tillvaron derstädes af under trias-tiden verksamma vulkaner. Af dessa trias-systemets två utbildningssätt har det alpina den vida större utbredningen, och under denna form finnes trias på flere ställen i södra Europa, på Spetsbergen, i Himalaja, på Japan, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, i Perú, Columbia, Kalifornien m. fl. st. -- I Connecticut finnes en med diabas mellanlagrad röd sandsten, som räknas till trias, och i hvilken inga andra fossil anträffats än spår af tretåiga djur, som vanligen gått på två ben. De ansågos länge såsom spår af foglar (Ornithichnites), men tillskrifvas nu vanligen dinosaurier. De vid Richmond i Virginia förekommande bildningarna med stenkol, landtväxter och däggdjuret Dromatherium tillhöra sannolikt yngsta trias eller rhät, och till samma tid föras ock »Stormberg beds» i södra Afrika med Anomodontia och däggdjursslägtet Tritylodon. I Skåne finnas på några ställen under de kolförande bildningarna konglomerat, röda och gröna sandstenar och märglar utan fossil, som af Angelin benämnts Kågeröds-gruppen och sannolikt motsvarar yngsta keuper. B. L-n.