Triëteris (af Grek. tri-, tre, och etos, år). Se Kronologi, sp. 122.
1. Triewald [triv-], Samuel, ämbetsman, skald, föddes i Stockholm d. 1 Maj 1688, blef 1703 student i Upsala och 1705 lärare för grefve G. O. Stenbock, hvars moder, den berömda Joh. Eleon. De la Gardie, hade stort inflytande på hans lärda och vittra utveckling. Åren 1707--10 tjenstgjorde han i Riksarkivet samt företog 1710--12 en resa genom Tyskland, Holland och England. 1713 utnämndes han till guvernementssekreterare i Bremen och Verden under Vellingk, hvars förtroende han i hög grad åtnjöt. Sedan Sverige förlorat de tyska besittningarna erhöll han 1718 befattningen som registrator vid utrikesexpeditionen. År 1723 adlades han, men tog aldrig introduktion. T. var en nitisk och i förhållandena mycket invigd anhängare af det s. k. holsteinska partiet, tog 1725 afsked ur svensk tjenst och blef hofråd vid holsteinska beskickningen i Stockholm. Efter det holsteinska partiets fall måste han 1728 lemna Sverige för alltid, men gjorde en vacker karrier i Holstein, der han 1729 blef legationsråd och guvernör för hertigens kusin Fredrik August, 1732 justitieråd och 1738 verkligt statsråd. Genom hertigens död, 1739, synes hans inflytande vid holsteinska hofvet hafva betydligt minskats. T. afled i Kiel d. 23 Jan. 1743. -- T. var en ovanligt bildad och beläst man, talade och skref ej mindre än nio språk samt var ledamot af »Niedersächsische fruchtbringende gesellschaft» och från 1740 af svenska vetenskapsakademien. Han var egare af en högst betydlig boksamling (såld i Stockholm 1746), som han sjelf skapat. Sin egentliga namnkunnighet hos efterverlden vann T. såsom svensk skald, ehuru han skref utan anspråk, blott till sina vänners förlustelse. Hans dikter, som mestadels tillhöra åren före 1720, således hans ungdomstid, spriddes i afskrifter, upptogos först delvis i några samlingar och utgåfvos efter hans död, samlade af L. Salvius, under titeln Lärespån uti svenska skaldekonsten (1756). Jämte några tyska dikter infördes de, med efter handskrifter granskad text, i 18:de delen af Hansellis stora samling (1874). Dessa dikter äro till allra största delen öfversättningar, mest från franska förebilder, och af satiriskt eller epigrammatiskt syfte. Med T. gör sig för första gången det franska inflytandet fullt gällande i Sveriges vitterhet. Han tolkar Boileau och m:me Deshouliéres, men äfven La Fontaine och epigramförfattarna, och det spetsiga, qvicka och något frivola får sålunda insteg hos oss, ehuru i en tämligen vårdslös och ej alls behagfull form. Hans få egna försök rikta sig mest »emot våra dumma poeter» och äro hållna i en kraftig, något rå ton, men sakna ej qvickhet eller t. o. m. humor, ehuru äfven i dem versifikation och form äro föga vårdade. Det synes således öfverdrifvet att i dessa satirer vilja se ett uppslag till det gustavianska tidehvarfvets finpolerade och äfven till innehållet urbana satirer. T:s dikter hade dessutom sin egentliga glansperiod såsom handskrifna. Då de framträdde i tryck, synas de hafva förefallit redan samtiden skäligen föråldrade. Jfr E. Wrangel: »Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning» (1888). -rn.
2. Triewald [triv-], Mårten, mekaniker, den föregåendes broder, född d. 18 Nov. 1691, egnade sig åt handeln, kom till London och fick 1716 en inspektorsplats vid Stenkolsgrufvor i Newcastle, hvarest han studerade mekanik och noga undersökte »eldmaskinerna» (ångmaskinen) samt i åtskilligt förbättrade dessas konstruktion. Så snart han återkommit till Sverige, 1726, byggde han ett »eldverk eller häftyg» och höll 1728 och 1729 föreläsningar öfver mekanik. Han utnämndes till director mechanicus, egnade sig en tid åt jernförädling i Vestmanland och blef kapten-mekanikus vid fortifikationen samt fick en årlig pension af ständerna. Död d. 8 Aug. 1747. T. invaldes 1729 i Vetenskapssocieteten i Upsala och var en bland Vetenskapsakademiens sex stiftare. Han var äfven medlem af Royal society i London. Förutom tekniska och ekonomiska uppsatser i Vet. akad:s handlingar skref T. bl. a. Queries concerning the cause of the cohesion of the parts of matter (1729, i »Philos. transactions»), Föreläsningar öfver naturkunnigheten (2 bd, 1735--36) och Beskrifning om en eld- och luftmachin vid Dannemora grufvor (1746).