Trieste

Trieste (T. Triest, Slav. Trst, Lat. Tergeste), förnämsta hamn- och handelsstaden i Österrike-Ungern, sedan 1849 en riksomedelbar stad med ett område af 96 qvkm., säte för ståthållaren, oberlandesgericht och finansdirektionen för T., Görz, Gradisca och Istrien, för ett marin- och militärkommando samt för biskopen af Capo d'Istria. Staden ligger ovanligt vackert vid nordöstra vinkeln af Adriatiska hafvet, vid Triestebukten, och foten af de nakna Karstbergen. Den gamla staden på och omkring en höjd, på hvilken ett kastell står, har många smala och krokiga gator, i synnerhet i den forna judestaden. En bred och vacker corso skiljer den från nya staden, n. om den förra, vid hafsviken. Nära kastellet (bygdt 1680) ligger katedralen S. Giusto (från 14:de årh.), inneslutande fragment af ett romerskt tempel och äldre kristna kyrkor. Don Carlos i Spanien (d. 1855) ligger begrafven i kyrkan, Napoleons polisminister Fouché och arkeologen Winckelmann utanför densamma. På kyrkogården står ett museum med romerska fornlemningar, funna i och nära staden. De mest framstående byggnaderna i nya staden äro Tergesteo, en ofantlig byggnad, innehållande börslokaler, butiker samt det österrikiska Lloyds byråer och läsesal, den gamla börsbyggnaden (nu lokal för handels- och industrikammaren), Palazzo Revoltella, framför hvilket står (sedan 1875) en staty af kejsar Maximilian af Mejico, operahuset och den stora teatern Politeama Rossetti. Den rymliga hamnen, som består af två delar, den gamla och den nya, är skyddad af stora hamnarmar och vågbrytare. Från densamma går en bred kanal in i nya staden, så att fartygen kunna lossa direkt vid magasinen. Folkmängden i staden (6,424 pers. 1758) och dess område var 1880 144,844 pers., deraf 74,544 voro bosatta i den egentliga staden, 58,475 i förstäderna och 11,825 i tillhörande landsbygd. 1890 hade antalet växt till 157,466. Hos befolkningen, som är sammansatt af flere nationaliteter, är det italienska elementet förherskande (tyskarna och judarna äro omkr. 5,000, slovenerna omkr. 25,000). T. har ett italienskt och ett tyskt gymnasium, en italiensk och en tysk realskola, en akademi (med afdelningar för handel, navigation och skeppsbyggeri), ett astronomiskt observatorium, ett offentligt bibliotek, ett zoologiskt och ett arkeologiskt museum m. m. T. har liflig industri (bl. a. ett stort rosogliobränneri samt tvänne skeppsvarf, af hvilka det österrikiska Lloyds har kolossala dimensioner), men är egentligen en handelsstad. Frihamn sedan 1719, har det nästan monopoliserat handeln på Adriatiska hafvet och har länge fördunklat sin gamla medtäflerska Venezia. Det förmedlar särskildt sjöhandeln med Italien, Levanten, de forna Donaufurstendömena, Syd-Ryssland, Grekland och Egypten, England och Amerika samt landthandeln öfver Laibach med Wien. Årliga omsättningen är omkr. 1,000 mill. kr. Hamnen besöktes 1890 af 7,873 fartyg om 1,471,464 tons. Det största handelsbolaget är österrikisk-ungerska Lloyd (se Lloyd, 9:de b., sp. 1,576), hvars stora skeppsvarf och verkstäder ligga i Servolaviken s. om T. Det egde 1885 84 ångfartyg med 119,000 tons drägtighet och ett värde af omkr. 30 mill. kr. -- Den romerska kolonien Tergeste anlades sannolikt först under kejsar Vespasianus. Efter romerska väldets upplösning delade T. halfön Istriens öden och vexlade ofta egare. Af kejsar Lothar erhöll det en oberoende ställning under sina biskopar. 1203 intogs det af Venezia, men ställde sig 1382 under skydd af Österrike. Detta skydd utvecklade sig småningom till verklig besittning, och med undantag af den napoleonska tiden (1797--1805 och 1809--13) har T. förblifvit en integrerande del af österrikisk-ungerska monarkien. Det bildar med sitt område sedan 1867 ett eget »kronland», med 4 representanter i österrikiska »abgeordnetenhaus». Kommunalrådet fungerar äfven som landtdag.