Trojanska kriget

Trojanska kriget, odödliggjordt genom de homeriska sångerna, var det förnämsta bland de samfäldt grekiska nationalföretag, i hvilkas skildrande och poetiska utsmyckande den grekiska sagodiktningen fann en af sina mest tilltalande uppgifter. Den trojanske konungasonen Paris (se denne) blef vid ett besök i Sparta gästfritt emottagen af konung Menelaos, men lönade denna gästfrihet genom att med gudinnan Afrodites hjelp förleda och såsom sin maka bortföra Menelaos' gemål, den sköna Helena. Detta var en förolämpning mot hela det grekiska folket, hvilken kräfde blodig upprättelse, och under öfverbefäl af Menelaos' broder Agamemnon, den mäktige konungen i Mykenai, sammanslöto sig nästan alla grekiska furstar till ett hämdekrig mot Troja. Vid Aulis på Beotiens kust samlade sig den grekiska hären, öfver 100,000 man stark och med en flotta af 1,186 skepp, för att derifrån göra öfverfarten till Troas. Men genom ett misstag om kursen landade den i stället i Teuthranien inom södra delen af Mysien; och när grekerna, efter att hafva tillbakaslagit ett anfall af landets konung Telefos, å nyo gingo till segels, blefvo de af en storm drifna tillbaka till Grekland. Efter en längre tids dröjsmål var flottan å nyo samlad vid Aulis, men uppehölls nu genom vidriga vindar af den på Agamemnon förtörnade Artemis, och först sedan Agamemnon genom offrandet af sin egen dotter Ifigeneia blidkat gudinnan, kunde affärden ega rum. De i antal underlägsne trojanerna, hvilka förgäfves sökt hindra grekernas landstigning, drefvos tillbaka inom stadens murar, och grekerna slogo läger på stranden, sedan de der uppdragit sina skepp. Mot Trojas fasta murar kunde dock deras endast för strid på öppna fältet beräknade krigskonst ingenting uträtta, och om en systematisk belägring hade man tydligen ingen föreställning. Betydliga delar af den grekiska hären måste dessutom tidtals aflägsna sig, dels för att så och skörda på det närbelägna traciska Chersonesos, dels på plundringståg till den kringliggande trakten, der åtskilliga mindre städer intogos. Så uttänjdes kriget under ständiga skärmytslingar år från år, och mer än en gång voro grekerna betänkta på att öfvergifva ett krigsföretag, om hvars lyckliga fullbordan de började misströsta, något, som dock den okufligt ihärdige och sluge Odyssevs lyckades afstyra. På tionde året, då afgörandet nalkas, uppflammar kriget med större häftighet. Gudarna sjelfva, ej nöjda med att från Olympens höjd leda händelsernas gång, blanda sig i striden och kämpa, somliga på grekernas, andra på trojanernas sida. De senare hafva i det hela öfverhand, så länge Achillevs, vredgad öfver en honom af Agamemnon tillfogad oförrätt, håller sig overksam. Men då han, uppbragt öfver sin vän Patroklos' fall, å nyo uppträder i striden och dräper Hektor, trojanernas förnämste hjelte, måste de vika. Till deras undsättning komma Penthesileia, amazonernas drottning, med sina qvinliga härskaror, och den väldige Memnon, aithiopernas konung, men Achillevs fäller dem båda. Ej långt derefter stupar han sjelf, dödligt sårad af Paris' pil, och dermed är jämnvigten återställd. Äfven sedan grekerna till sin hjelp kallat Filoktetes, arftagaren af Herakles' båge och pilar, och Achillevs' son, hjelteynglingen Neoptolemos, befinnes Troja vara ointagligt, så länge dess palladion, Pallas Athenes heliga bild, finnes i behåll. Då åtaga sig Odyssevs och Diomedes vågspelet att smyga sig in i staden och bortföra gudabilden, dervid understödda af Helena, som redan börjat längta tillbaka till fädernesland och hem. Härmed är Trojas öde besegladt. Enligt Kalchas' och Odyssevs' råd hoptimra grekerna en jättestor häst af trä, den s. k. trojanska hästen, i hvars ihåliga buk deras förnämsta hjeltar taga plats. De öfrige grekerna rusta sig skenbart till affärd och bestiga skeppen, men segla icke längre än till den närbeläga ön Tenedos. Trojanerna strömma emellertid ut ur staden och varseblifva med häpnad den kolossala trähästen. De försigtigare bland dem misstänka ett försåt, men den listige Sinon, hvilken grekerna qvarlemnat, lyckas öfvertala dem att flytta hästen in i staden såsom en tacksamhetsgärd åt gudarna för den lyckliga befrielsen. Vid nattens inbrott tillkallar Sinon genom en eldsignal de vid Tenedos bidande grekerna och utsläpper tillika de i hästen inneslutne krigarna. Under mord och plundring sprida sig de grekiska härskarorna i den olyckliga staden, hvilken fullständigt uppgår i lågor. Dess innevånare, hvilka i glädjen öfver sin befrielse redan hängifvit sig åt sorglös och yrande festfröjd, blifva till större delen antingen nedhuggna eller bortförda i slafveri. Endast Aineias och Antenor med sitt följe lyckas rädda sig och utvandra till främmande land för att uppsöka ett nytt hemvist. -- Detta är det trojanska krigets hufvudsakliga förlopp, sådant det låter sammanställa sig efter dels äldre, dels yngre literaturkällor. Hufvudberättelsen i Iliaden omfattar blott en kort, men innehållsrik period af kriget under dess tionde år (se Homeros, sp. 1463). Några mindre episoder förekomma såsom inlagda berättelser i Odyssén. Utförligt och med anslutning till de homeriska skildringarna behandlades de trojanska krigshändelserna i det cykliska epos (se Cykliska skalder), hvars innehåll dock, med undantag af några torftiga fragment, är oss bekant endast genom senare författares meddelanden. För forntidens greker gällde berättelserna om det trojanska kriget såsom en visserligen poetiskt utsmyckad, men dock i det hela sann skildring af verkliga tilldragelser från deras hjeltetid, och enligt deras kronografers tidsbestämning skulle detta krig hafva egt rum under åren 1194--1184 f. Kr. Inför nutidens vetenskapliga kritik gälla dessa berättelser hufvudsakligen såsom produkt af en under lång tid fortsatt sagodiktning. Dock torde det icke med fog kunna betviflas, att till grund för denna sagodiktning ligger den förhistoriska verkligheten af något krig, hvilket vesterländska greker en gång utkämpat i det asiatiska Eolien, och hvilket slutat med någon der belägen stads intagande och förstöring. -- Om medeltidens poetiska behandling af sagan om det trojanska kriget och dess orsaker samt Trojas förstöring se Trojasagan. A. M A.