Troké (Grek. trochaios, Lat. trochaeus), metr., en versfot, som består af en lång (betonad) och en kort (obetonad) stafvelse (-- v). Sitt namn (af stammen i Grek. trechein, springa) har den fått af den lätta och hastiga takt, som utmärker en af trokéer sammansatt vers. Af samma orsak kallas den stundom koré (Grek. choreios, dansande). Liksom jamberna bruka trokéerna sammanfattas till dubbelfötter l. dipodier. En sådan trokaisk dubbelfot kallas stundom en ditroké. Den andra trokén i en sådan dubbelfot utbytes ofta mot en spondé (-- v -- v). Den oftast förekommande trokaiska versen är den trokaiska tetrametern, hvilken består af fyra trokaiska dipodier, men med ofullständig (katalektisk, se d. o.) bildning af den sista. Såsom exempel må anföras Tegnérs »Frithiofs frestelse»:
»Våren kommer, fogeln qvittrar, skogen löfvas, solen ler» etc.