Tuberkulin, tuberculinum Kochii (»Kochs lymfa»). Efter att 1882 hafva upptäckt tuberkelbacillen och derigenom visat det tuberkulösa smittämnets natur har den verldsbekante tyske läkaren Rob. Koch varit sysselsatt med sökandet efter ett medel mot de af denna bacill orsakade sjukliga förändringarna i organismen (den s. k. tuberkulosen), och ett sådant trodde han sig 1890 hafva funnit i det efter honom uppkallade tuberculinum Kochii, som utgöres af ett glycerinextrakt på kulturer af tuberkel-bacillen. Han bekantgjorde medlets sammansättning i början af Jan. 1891 och tillskref det en tvåfaldig betydelse: dels skulle det tjena såsom ett ofelbart medel att upptäcka börjande tuberkulos, dels skulle man deri hafva ett botemedel mot tuberkulosen, åtminstone i dess första stadier. Medlets verkan skulle bestå deri att detsamma, infördt subkutant (genom insprutning under huden) i organismen, inverkade på de tuberkulösa nybildningarna, men endast på dessa, och genom att bringa dem till afstötning från den friska väfriaden skulle medlet förhindra den tuberkulösa processens vidare utbredning inom organismen. Denna inverkan på de tuberkulösa härdarna vore orsaken till den temperaturstegring, som inställer sig efter tuberkulinets insprutning. Efter Kochs första meddelanden härom på hösten 1890 strömmade massor af patienter och läkare till Berlin för att der blifva behandlade och taga kännedom om medlets användning. Derigenom vanns snart ett rikt material för bedömandet af dess verkliga värde, och kritiken uteblef ej länge. Det visade sig, att äfven friska personer påverkades af tuberkulinet och erhöllo betydande temperaturstegringar deraf. Å andra sidan var tuberkulinet overksamt i flere säkert konstaterade fall af tuberkulos. Dess betydelse för diagnosticerandet af tuberkulos var derigenom betydligt reducerad. Den botande verkan visade sig vara ej mindre otillförlitlig, och i många fall verkade medlet rent af skadligt. Det qvarstår således, att tuberkulinet är ett ytterst kraftigt verkande medel, som i mycket ringa dos (tiondedelar af ett milligram) framkallar höggradiga feberstegringar. Tillika har det visat sig, att man ej på förhand kan beräkna verkan af den dos man ger, hvilket ännu mer ökar risken vid medlets användning. Betraktade såsom experiment, hafva försöken med tuberkulinet onekligen haft betydelse såsom bidragande till kännedomen om den inverkan på organismen, som de ämnen utöfva, hvilka bildas vid mikro-organismernas lifsprocesser. -- Tuberkulinets sammansättning och beredning hemlighöllos först någon tid, och det kan ej förnekas, att personer sökte tillgodogöra sig detsamma för andra ändamål än rent vetenskapliga och menniskovänliga. I Sverige utfärdade Medicinalstyrelsen d. 19 Jan. 1891 ett cirkulär »om hvad iakttagas bör vid användning af Kochs medel mot tuberkulos hos menniskor». Koch har på senare tiden fortsatt sina försök öfver tuberkulinet, hvarvid principen varit att ur det enligt den ofvan nämnda metoden erhållna tuberkulinet isolera den verksamma substansen samt undersöka de kemiska egenskaperna hos denna substans och dess inverkan på organismen. Till något i praktiskt hänseende betydande resultat hafva dessa undersökningar ännu ej ledt. J- E. J-n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Tuberkulin
Ämne: Allmän patologi och förgiftningar · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 887–888 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗