Tuberkulos (tuberculosis), med. Under detta namn sammanfattar man alla de sjukliga förändringar, som tuberkelbacillen orsakar genom sin närvaro och utveckling i ett varmblodigt djurs organism. Man plägar vanligen skilja mellan lokal och allmän tuberkulos. Det vanligaste exemplet på lokal tuberkulos är lungtuberkulosen l. lungsoten. De tuberkulösa förändringarna kunna för öfrigt förekomma primärt lokaliserade i hvilket af kroppens organ som hälst. Af stor betydelse äro genom sin freqvens, förutom lungsoten, de tuberkulösa förändringarna i bensystemet (vissa former af benröta), huden (lupus), hjernan och dess hinnor (tuberkulos hjerninflammation), lymfkörtelsystemet (skrofulos), njurarna samt könsorganen, särskildt testiklarna. Öfriga lokalisationer äro jämförelsevis sällsynta. Den allmänna tuberkulosen l., såsom den oftast benämnes, den allmänna miliartuberkulosen är i de allra flesta fall en följd af den lokala. Den uppstår derigenom att tuberkelbacillerna från det först angripna stället på ett eller annat sätt inkomma i blodet och af detta sköljas med och likasom sås ut i organismens alla delar. Öfverallt der ett frö af denna olycksbringande sådd finner lämplig jordmån, uppstår en liten, gråhvit s. k. »miliar» (af milium, hirskorn) knottra eller knöl (se Miliartuberkel). Den kliniska bild, som åkomman i de skilda fallen företer, är högst vexlande, beroende på det organ, som är svårast angripet. Så godt som konstant förekomma emellertid symtomen hög feber, afmagring och ständigt fortskridande kraftnedsättning. Sjukdomen leder alltid till döden; intet fall af otvifvelaktig allmän miliartuberkulos, som gått till helsa, är kändt. -- Tuberkulosen är utan tvifvel ett bland menniskoslägtets svåraste plågoris. Man har funnit, att åtminstone en menniska bland sju går under för en eller annan af dess former. Något osvikligt medel mot dess härjningar känner man ej, och tyvärr äro de medel, som gifva åtminstone någon utsigt för den angripne att kunna motstå en skedd infektion, minst tillgängliga för den folkklass, som oftast angripes: de fattige. Se vidare Lungsot och Tuberkulin.
Bland husdjuren träffar man tuberkulos allmännast hos nötkreatur och svin, men sjukdomen förekommer äfven, ehuru jämförelsevis sällan, hos hästar, får, getter, hundar, kattor och hönsfoglar. Bland nötkreaturen kan den uppträda med 0,2 till 20 proc. inom olika delar af ett land. Å de offentliga slagthusen i Europas större städer har man funnit tuberkulos hos 2--5 proc. bland de slagtade djuren, men ganska stor olikhet är i detta afseende rådande bland de olika könen och åldersklasserna. Ytterst sällan finnes sjukdomen hos nyfödda kalfvar, och under den första månaden af nötkreaturens lefnad är den likaledes sällsynt bland dessa djur. Såsom exempel härpå må anföras, att af 1 mill. kalfvar af öfver 2 veckors ålder, hvilka under åren 1878--82 slagtades i München, befunnes endast 5 hafva tuberkulos; af 170,000 slagtade i Berlin under 1885--87 förekom tuberkulos hos 13, och af 230,000 kalfvar, som slagtades i Augsburg, 1873--86 voro 9 tuberkulösa. Bland tjurar och oxar äro fall af tuberkulos färre än bland kor, hvarjämte bland sist nämnda djur antalet fall af sjukdomen stiger med djurens ålder, så att det är störst hos kor, som äro äldre än sex år. Af 11,477 i Sverige af veterinärer undersökta lefvande kor under år 1888 befunnos 749, eller 6,5 proc., angripna af tuberkulos, och af 11,735 kor, undersökta under 1889, voro 535, eller 4,5 proc., tuberkulösa, hvarjämte lika många af de undersökta korna misstänktes vara behäftade med sjukdomen. De undersökta kreaturen tillhörde sannolikt redan smittade hjordar. I Norrland och i öfriga trakter af Sverige, hvarest uppfödande af kreatur å hvarje gård är vanligt och sålunda införsel af nötboskap sällan förekommer, finner man sjukdomen hafva en ringa utbredning. -- Sjukdomsorsaken är hos husdjuren densamma som hos menniskorna, nämligen tuberkelbacillen. Denna upptages af husdjuren vanligen med den inandade luften, sällan med föda och dryck. Att likväl icke alla husdjur, som utsättas för smittämnet, angripas af tuberkulos, beror på den olika dispositionen för sjukdomen hos de särskilda djurslagen och könen. Bland nötkreaturen finner man, att inom en hjord, der tuberkulos förekommer, är det de svagaste och minst härdade kreaturen, som först och främst angripas af sjukdomen, sålunda kor, som genom upprepade kalfningar och forcerad mjölkafsöndring blifvit försvagade. -- Sjukdomen förekommer vanligen i lungorna och dithörande lymfkörtlar, men kan derjämte uppträda i nästan alla kroppsdelar. Då tuberkelbacillerna föröka sig i någon kroppsdel, gifva de upphof till små, perllika svulster, hvilkas massa stelnar till en ostlik materia, i hvilken ofta kalksalter afsätta sig. I synnerhet är detta förhållandet hos nötkreaturen, och sjukdomen har till följd deraf äfven fått namnet perlsot. Tuberkulosen är ofta svår att igenkänna, i synnerhet om tuberkelprocessen har en ringa utbredning hos ett djur. Bestämmande af sjukdomens förekomst hos ett djur bör derför öfverlåtas åt en veterinär.
Till minskandet af de stora förluster landet får vidkännas genom tuberkulosens härjningar böra följande regler iakttagas. Der frisk kreaturshjord förefinnes, böra de kreatur, som skola ersätta dem, hvilka afgå, eller erfordras för att öka antalet djur inom hjorden, uppfödas på stället; och om det blifver nödvändigt att inköpa afvelsdjur, måste man, såvidt möjligt är, förvissa sig om att man erhåller friska djur. Alla af tuberkulos angripna kreatur äfvensom de kreatur, hvilka förete misstänkta tecken till sjukdomen, böra, så fort ske kan, slagtas. För en sådan urgallring måste man tid efter annan (1--2 gånger om året) låta veterinär undersöka kreaturen inom hjord, der fall af tuberkulos blifvit iakttagna. Kreaturens disposition för sjukdomen minskas, om man vårdar dem väl: bereder dem frisk luft i stallen under hela dygnet, utsläpper de unga djuren dagligen och de öfriga emellanåt, för att de må få tillfälle att röra sig i det fria, samt fodrar dem med fodermedel, som ej äro alltför slappande. Hvarje sommar företages en grundlig rengöring och desinfektion af kreaturens stall. Der tuberkulos förekommer hos svin, som utfodras med affall från mejerier, är det derjämte nödvändigt att uppkoka skummjölken eller vasslan, innan den gifves djuren. Till skötare för kreaturen böra icke användas personer, som lida af lungsot, emedan de kunna öfverföra tuberkulos på kreaturen. -- Mjölk efter kreatur, som hafva tuberkulos i jufret, eller efter dem, som hafva sjukdomen i någon hög grad, får ej användas till menniskoföda, och sådan mjölk må endast efter att hafva blifvit uppkokt gifvas åt kreatur. Kött efter kreatur, som lidit af sjukdomen, kan till menniskoföda användas, om tuberkelprocessen är inskränkt till ett enda organ; men det bör kasseras, om tuberkler förekommit i flere kroppsdelar, emedan det i sådant fall möjligen kan medföra smittämnet. J. E. J-n. C. A. L.