Tuonela,Finsk mytol., hos fornfinnarna de dödes under jorden belägna vistelseort. Den synes hafva betraktats såsom en holme, på alla sidor omgifven af en elf, Tuonen joki, Tuonen virta, äfven kallad Tuonen koski (»Tuonis fors») och »Manas urgamla bäck». Denna »svarta» elf ansågs vara synnerligen helig, hvarför vid den de dyraste eder svuros. I T. förefunnos för öfrigt alldeles samma förhållanden som på jorden: der sken solen, der saknades ej land, vatten, åkrar, ängar eller skogar, der funnos björnar, vargar, ormar och gäddor. Men allt var af synnerligt dyster, förfärande, t. o. m. förderflig art. Såsom den mörka uppehållsorten för allt ondt förvexlades Pohjola emellanåt med T. Se vidare Tuoni. O. G.