Turgai

Turgai, rysk provins i Central-Asien, begränsas i v. och n. af Uralsk och Orenburg, i ö. af Akmolinsk, i s. af Sir-darja och Aralsjön. Arealen beräknas till 456,400 qvkm. T. tillhör den aralisk-kapiska sänkan och är till större delen ett steppland, sakta sluttande ned mot Aralsjön. På dess vestra gräns ligga Mugodjarbergen, en vågig platå af omkr. 300 m. höjd, som utgör en fortsättning af Uralbergen, och derifrån går mot n. ö. en bred ås, som skiljer Aralbäckenets floder från Ishafvets. Från Akmolinsk skiljes T. af en rad höjder mellan Kirgissteppens båda hufvudfloder: Turgai och Sary-su. Stepplandet, som har endats en sparsam buskvegetation, ligger blott omkr. 100 m. öfver hafsytan och är rikt på saltsjöar, af hvilka den största är Tsjalkar-Dengis, som upptager Turgai och dess biflod Irgis. Turgai var förr en stor, till Aralsjön flytande flod, som upptog ett stort system af vattendrag, hvilka nu försvinna i sanden, innan de nå Turgai. Klimatet är kontinentalt och ytterst torrt. Orsk, på norra gränsen, i Orenburg (under Londons breddgrad), har i Jan. Novaja Zemljas vinterköld (- 20° C.) och i Juli Marokkos sommarhetta (23° C.). Nederbörden är blott 250--300 mm. Folkmängden uppgår till omkr. 332,000 pers., alla nomadiserande kirgiser med undantag af omkr. 3,600, som äro bosatta i fyra byar l. s. k. städer: T., hufvudorten i prov. och säte för förvaltningen, med omkr. 400 innev., Irgis, Aktube och Karabutak, med 300--900 innev. Boskapsskötsel är modernäring; i prov. finnas omkr. 800,000 hästar, 335,000 nötkreatur, omkr. 200,000 kameler och mer än 2 mill. får. Jordbruket är ytterst obetydligt. Salt erhålles i stora qvantiteter från saltsjöarna. En liflig karavantrafik går genom provinsen.