Tysksmide

Tysksmide, metallurg., kallas en i början af 1600-talet genom Gustaf II Adolfs försorg från Tyskland införd härdsmidesmetod (se Härdsmide, sp. 286), hvilken ända in i början af 1850-talet allmänt begagnades vid de svenska jernverken. Vid tysksmidet försiggår smältningen af tackjernet till den blifvande smältan i samma härd och på samma gång, som smältstyckena från den föregående uträckas, således utan användande af räckhärd. Efter räckningens slut upplyftes det nedsmälta tackjernet med spettet och föres under upprepade brytningar fram för forman, hvarvid det under förnyad nedsmältning tillsammans med slaggen delvis färskas. Beroende dels på tackjernets färskhetsgrad (se Jern, sp. 1121), dels på den häftighet, hvarmed brytningsarbetet utföres, skiljes mellan två olika arbetsmetoder vid tysksmidet, näml. but-smide vid färskare tackjern och långsammare brytning, då de bildade färskorna småningom samlas till en löst sammanhängande s. k. »but» på härdens botten, och kok-smide vid användande af råare tackjern och flitigare brytning eller s. k. omröring med spettet, då en häftig reaktion mellan jernet och slaggen, kallad »kok», uppstår, hvarigenom jernet blir bättre och jämnare färskadt. Vid båda metoderna följer härefter den s. k. svalningen, då kolen utrakas ur härden och färskorna afsvalas med vatten, hvarigenom de fastna ihop till ett s. k. »färskjern». Efter vid pass en timmes förlopp vändes färskjernet och upplägges ofvanpå de nya kol, som inkastas i härden, hvarefter smältgörningen börjar, d. v. s. färskjernet nedsmältes till en »smälta» på härdens botten. Denna smälta uttages derefter och hopslås under stångjernshammaren till en tjock kaka, som sedan sönderhugges i smärre bitar. En afart af tysksmidet, hvilken med anledning af den stora åtgången af kol och jern, som dervid kräfves, ganska litet och hufvudsakligen vid bearbetandet af fosforhaltigt (s. k. kallbräckt) tackjern varit i bruk, är brytsmidet. Dess karakteristiska drag är att, så snart vid smältgöringen en »sula» af omkr. 10 kg. vigt bildats på härdbottnen, den uppbrytes och lägges på golfvet att svalna. Då på detta sätt 7 à 8 sådana sulor uppbrutits, läggas de på kolen och nedsmältas till den öfriga smältan. -- I tyskhärden, som är stor och öppen på två sidor, bearbetas för hvarje smälta så mycket som 180 à 220 kg. tackjern, hvilken stora qvantitet förorsakar, att jernet ej kan bearbetas så likformigt och blifva så jämnt, som nu för tiden fordras. Derför har också denna smidesmetod, som tillika är ganska kolödande, blifvit helt och hållet öfvergifven och ersatts af Lancashire- och Franche-comté-smidesmetoderna, med hvilka ett betydligt jämnare jern kan åstadkommas med mindre kolåtgång. C. A. D.