Tzschirner

Tzschirner, Heinrich Gottlieb, tysk protestantisk teolog, f. 1778 i Mittweida (Sachsen), der fadern var prest. 1800 blef han adjunkt vid filosofiska fakulteten i Wittenberg, men lemnade snart sin tjenst för att vikariera för sin sjuke fader; och då denne omedelbart derefter dog, qvarstannade T. såsom diakon i Mittweida. Hans Geschichte der apologetik (I, II, 1801--05) föranledde 1805 hans kallande till Wittenberg såsom professor i teologi. 1809 blef han teologie professor i Leipzig och 1815 superintendent derstädes. Han afled 1828. -- T:s teologiska ståndpunkt var en moderat rationalism. I sina af F. V. Reinhards »Geständnisse» föranledda Beurtheilende darstellung der dogmatischen systeme, welche in der protest. kirche gefunden werden (1810, 1811) och Briefe (1811) sökte han mot denne bevisa dels rationalismens berättigande såsom en uppfattning af kristendomen, dels att man måste strängt skilja mellan rationalism och naturalism. Den förra håller på begreppet uppenbarelse, erkänner den heliga historiens sanning samt betraktar bibeln såsom uppenbarelseurkund och kyrkan såsom en af försynen föranstaltad, för sedlighetens främjande afsedd institution. Naturalismen deremot förkastar idén om en uppenbarelse, förnekar den evangeliska historiens sanning samt förklarar bibeln för en blott mensklig bok och kyrkan för en af en tillfällighet uppkommen förening. Uppenbarelsens ändamål är, enligt T., att kungöra och bekräfta förnuftsreligionens fördunklade eller ännu ej kända sanningar. Man kan derför, menade han, hvad uppfattningen af kristendomens innehåll angår, vara rationalist, men i fråga om sättet för dess uppkomst och införande i verlden supranaturalist. T. utmärkte sig för en stor fördragsamhet gent emot olika tänkande och en djup aktning för samvetets och forskningens frihet. Men vid sin toleranta uppfattning af förhållandet mellan de olika kyrkosamfunden förlorade han aldrig ur sigte, att protestantismen gent emot den romerska kyrkan representerade friheten och framåtskridandet. Mot de under reaktionsperioden efter restaurationen framträdande insinuationerna från katolsk sida om protestantismens revolutionära karakter utgaf han Protestantismus und katholioismus aus dem standpunkte der politik betrachtet (1822), som snart utkom i franska, engelska och holländska öfversättningar. I en särskild skrift (1826) försvarade han Zschokkes »Stunden der andacht» mot de våldsamma anfall, för hvilka de, i synnerhet från katolsk sida, voro utsatta.