Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Underströmmar

Ämne: Kuster, vikar, hav och kustländer · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1343 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Underströmmar kallar man sådana i hafvet, i insjöar och i floder befintliga strömmar, som helt och hållet röra sig under vattenytan, i motsats till ytströmmarna, eller de öfversta vattenlagrens framåtskridande rörelse. Genom ytoch underströmmarna sträfvar naturen att utjämna de rubbningar i jämnvigten, som uppstå på olika ställen i vattnet genom olika temperatur och salthalt samt genom vindarnas inverkan. Särskildt är underströmmen af betydelse i sund till större sjöbassänger, såsom Medelhafvet, Röda hafvet och Östersjön, der den vid ytan in- eller utgående strömmen kompenseras af en underström i motsatt riktning. Så går genom Gibraltar sund en beständig ytström ifrån Atlanten in i Medelhafvet, medan genom underströmmen detta hafs mera salta vatten rinner tillbaka i oceanen. Detsamma är förhållandet i sundet vid Bab-el-mandeb, der vattnet såsom ytström intränger i Röda hafvet och derifrån utgår genom en underström. I Beltena och Öresund urladdar Östersjön sin till följd af det rika tillflödet, i synnerhet från de stora norrländska elfvarna, öfverflödande färskare vattenmassa genom de ytströmmar, som i dessa pass vanligen äro rådande, medan en underström, medförande saltare vatten från Kattegatt, fyller Östersjöns djupare bassänger. Äfven i större floder och sjöar, som hafva sitt utlopp i hafvet, påträffar man, enl. prof. F. L. Ekmans undersökningar öfver vattnet i Göta elf och Mälaren, på djupet salt vatten, som genom underströmmar dit inkommit. R. R.