Universitetsutvidgning (Eng. imwersity cxten-slori). Kärmast med anledning af de föreläsningar James Stuart, fellow vid Trinity college i Cambridge, sedan 1867 höll i norra England till en början for qvinnor, särskildt lärarinnor, sedermera för arbetare och andra, grep sig universitetet i Canibridge 1873 an med ett företag i liknande syfte. Det ville dels utbreda vetenskaplig bildning äfven i kretsar, som ej haft tillfälle att förvärfva sig sådan, men ville taga igen hvad de försummat, dels stå dem till tjenst, som önskade följa ined vetenskapens framsteg. För ändamålet genomgås af (vanligen yngre) universitetslärare kurser (företrädesvis i naturvetenskap, geografi, nationalekonomi, engelsk literatur och historia) på de orter, der man önskar sådana och förklarar sig beredd att bestrida med dem förenade kostnader. Kurserna bestå ej endast i förediag (6 eller 12 timmar i hvarje ämne), utan omfatta äfven samqväm, der åhörarna ega rätt att framställa frågor till föreläsaren rörande för dem dunkla ställen och genom lians svar erhålla ökad upplysning eller sinsemellan diskutera livad de hört och sålunda i . ännu högre grad tillegna sig detsamma. Dessutom
utdelas bland dem kortfattade framställningar (syllabus, »grundlinier») af de olika ämnena och böcker ur för ändamålet särskildt bildade (»flygande») bibliotek, hvarjämte deltagarna få skrifva uppsatser, som föreläsaren rättar och för åhörarna genomgår. Vid kursens slut anställes pröfning, och de, som det önska, få betyg. Genom den s. k. afjiliation scheme (1886) förser Cambridge de städer med föreläsare, der nödiga medel och tillräckligt antal åhörare förefinnas för anställande af treåriga kurser, medgifver deltagarna vissa rättigheter och befriar dem från vissa pröfningar, om de sedermera egna sig åt universitetsstudier. Det af Cambridge gifna exemplet gaf en stark väckelse. 1876 bildades »London society for the extension of university teaching». Oxford (1878) samt andra engelska, skotska och irländska universitet slöto sig till rörelsen för universitetsutvidgningen (university extension movement). Amerikas förenta stater, der dock särskilda seminarier för utbildande af lärare måste inrättas, följde föredömet. Från Chautauqua (se d. o. Suppl.) hemtade Oxford (1888) och Cambridge (1890) idén att i sjelfva universitetsstäderna under ferierna anställa »sommarkurser», som åsyfta att fullständiga de teoretiska kunskaperna genom att låta åhörarna praktiskt öfva sig i laboratorier och andra universitetets institutioner. I England arbetar »University extension journal» för rörelsen, och så vidt omkring sig hade denna 1894 bredt sig, att en internationel kongress af dess anhängare kunde hållas i London. Den har nämligen nått de skandinaviska landen, Belgien, Österrike (Wien, Prag), Kyssland (Odessa, 1895). . I Tyskland hafva vid Jenas universitet sedan 1889 efter engelskt-
amerikanskt mönster anställts årliga »sommarkurser»
(i Augusti), hvilka dock äro afsedda företrädesvis för lärare och lärarinnor och sålunda kunna betraktas såsom fortsättningskurser. Exemplet följdes vid andra tyska universitet, antingen för vissa ämnen, såsom socialvetenskap (Hålle, Berlin), arkeologi (Munchen, Bonn), geografi (Munchen), eller i ett flertal (Greifswald). - I Sverige bragtes frågan första gången å bane af prof. J. A. Lundell i hans inledningsföredrag vid den diskussion om »Universitetsbildning och folkbildning», som förekom vid det svenska folkhögskolemötet i Upsala i Sept. 1892. Sedan prof. H. Hjärne vid samma tillfälle närmare utvecklat tanken och mötets ordförande, prof. A. Noreen, gifvit ett halft löfte om planens förverkligande redan under år 1893, skredo de nämnde tre herrarna, som på ett möte af universitetslärare i Upsala i Mars 1893 utsagos till organisationskomité, till verket med den framgång, att redan d. 14 Aug. 1893 de svenska universitetens första sommarkurser öppnades i Upsala med 17 föreläsningskurser (å 3 till 10 föreläsningar, summa 100 timmar) af 16 föreläsare. Åhörareantalet uppgick, frånsedt tillfälliga deltagare, till 329 (198 män och 131 qvinnor), hvaraf större delen (225) tillhörde folkskolelärarekåren. Till 9 kurser voro »grundlinier» tryckta och kostnadsfritt utdelade. Dagligen förevisades universitetets samlingar, och i anslutning till föreläsningarna liadi flere föreläsare å vissa dagar »aftonsamtal» med sina åhörare. Särskilda inlednings- och aklutningsföredrag höllos vid de sam- 2241
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.