Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ur-meristem

Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1538 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Ur-meristem (se Meristem), bot., benämnes den mest ursprungliga eller i första hand bildade delen af bildningsväfnaden i en växepunkt. Det visar oss likasom urtillståndet af samtliga de olika väfnadsslag, hvilka finnas i de fullt utvuxna organen. Det lemnar, så att säga, de ursprungliga byggnadsstenarna till rot, stam och blad med till dem hörande organ hos växterna. Cellerna i ur-meristemet, såsom äfven i öfriga slag af meristem l. bildningsväfnad (egentl. »delningsväfnad»), hafva ytterst tunna väggar, och väggarna mellan till hvarandra gränsande celler äro enkla skifvor (lameller) af relativt ren cellulosa, hvilka kunna sägas tillhöra båda granncellerna eller, om man så vill, ingendera af dessa celler. De äro alldeles fyllda af plasma, så att der icke finnes rum för några större va-kuoler (cellsaftrum), och alla gröfre inlagringar (stärkelsekorn, oljedroppar o. s. v.) saknas helt och hållet. Ur-meristemets celler emottaga med yttersta lätthet näringssaft och blifva derigenom i stånd att rikt och hastigt tillväxa genom delning. Ur-meristemet differentierar sig förr eller senare i de tre primära meristem, som kallas protoderm, kambium och grundmeristem, hvilka redan antyda beskaffenheten af de bestående väfnader, som ur dem framgå. Såsom en motsats till dessa kan man uppställa de sekundära meristem l. följdmeristem, hvilka uppkomma derigenom att en färdig, afslutad, bestående väfnad på nytt bildar en plasmarik delningsväfnad, ett nytt meristem i en nyuppkommen växepunkt. Detta är ett slags funktionsvexling hos en bestående väfnad, t. ex. då det gröna barkparenkymlagret under epidemis genom tangential celldelning förvandlas till ett korkbildande lager (fellogen), ett slags sekundär delningsväf, ett »följdmeristem». O. T. S.