Urfé

Urfé, Honoré d' [dyrfe'], fransk romanförfattare, f. 1568, d. 1625, tillhörde under religionskrigen det katolska partiet, som kämpade mot protestantismen och Henriks af Navarra tronföljd. Han blef af hertigen af Nemours utnämnd till »lieutenant general» samt rättfärdigade denna utmärkelse genom mod och tapperhet. Slutligen föll han i fiendens händer, men blef efter några månaders fångenskap frigifven, hvarefter han utträdde ur »Ligan» och sökte en tillflykt vid det savojska hofvet. Han bosatte sig sedermera i trakten af Nizza, der han skref det verk, som skapat hans rykte, en herderoman i både obunden och bunden form med titeln Astrée. De första delarna af detta arbete utkommo 1610--19 och de senare efter författarens död. För att kunna fatta huru denna roman, som i många afseenden numera förefaller egendomlig och svårläst, kunde väcka så stor beundran, bör man erinra sig, att allmänheten var led vid den då förherskande literaturen, oföränderligt skildrande äfventyrliga hjeltebragder och kärlekslekar. I »Astrée» förlade d'U. dylika bedrifter i bakgrunden för att hufvudsakligen teckna den trogna och redbara kärleken. Det sedliga lif, som fördes vid stränderna af den lilla floden Lignon -- en trakt i prov. Lyonnais, der författaren tillbragte sina lyckliga ungdomsår -- samt det fina och bildade språk, som talades af dessa föregifna herdar och herdinnor, äro liksom en förebild, hvilken författaren uppställer för sina samtida. Romanen mottogs med ett oerhördt bifall både inom och utom Frankrike (om en dansk öfvers. af densamma se Terkelsen) och utöfvade på sin tid ett stort inflytande, icke minst på grund af den lätta och behagliga stilen, d'U. skref dessutom en samling moralfilosofiska uppsatser. Épistres morales (1598), samt några poetiska stycken: La Sireine (1611) och La Sylvanire ou la morte rire, fable bocagère (1625). -- d'U:s broder Anne d'U., f. 1555, d. 1621, författade några, diktsamlingar, bl. a. La Diane; l'honneur et la vaillance (1572) och Hymnes (1608). J. M-r.