Ursinus (Ursicinus), motpåfve (366--367) till Damasus I. Efter påfven Liberius' död, 366, valde en del af dennes anhängare diakonen U. till biskop i Rom, och han konsakrerades af en biskop, men straxt derefter utsågs Damasus till samma värdighet af förre motpåfven Felix II:s anhängare, hvilka öfverföllo U:s parti och åstadkommo mycken blodsutgjutelse på Roms offentliga platser. U. förvisades af stadsprefekten, men ett antal af hans trogna höll sig envist qvar, och det kom till nya oroligheter. Kejsar Valentinianus I tillät 367 U. att återvända, men då U. vägrade att erkänna Damasus, förvisades han till Gallien och (378) till Köln. Efter Damasus' 384 timade död gjorde U. åter, men förgäfves, anspråk på påfvevärdigheten. Hans dödsår är obekant.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ursinus
Ämne: Påvedöme och romersk-katolska kyrkan · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1543 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗