Sida 776
Urkundssamling ...
erhöll titeln hertig af Dalmatien. Såsom bysantinske kejsarens bundsförvant besegrade U. efter ett tre dagars slag vid Bari omkr. 1002 sarasenerna fullkomligt. U:s son Otto Urseolo var doge af Venezia 1008--26 och dog i landsflykt 1031. C. H. T.
Urseren. Se Andermatt.
Urshult, socken i Kronobergs län, Kinnevalds härad. Areal 24,089 har. 5,372 innev. (1890). U. utgör ett konsistorielt pastorat, Vexiö stift, Kinnevalds kontrakt.
Ursidae. Se Björn, zool.
Ursila. Se Ursula.
Ursin, namn på en norsk familj, hvars medlemmar såsom lärare verkat mycket för musikens utveckling i Norge. De vigtigaste äro syskonen Fredrik U., f. 1825, violinist, elev af Leonard, Dorothea U., f. 1835, pianist, elev af Kjerulf och Kullak, samt Martin U., f. 1842, pianist, elev af Conradi och Kullak. A. L.
Ursini. Se Orsini.
Ursins [yrsä'ng], La princesse des. Se Orsini (prinsessan).
Ursinus (Ursicinus), motpåfve (366--367) till Damasus I. Efter påfven Liberius' död, 366, valde en del af dennes anhängare diakonen U. till biskop i Rom, och han konsakrerades af en biskop, men straxt derefter utsågs Damasus till samma värdighet af förre motpåfven Felix II:s anhängare, hvilka öfverföllo U:s parti och åstadkommo mycken blodsutgjutelse på Roms offentliga platser. U. förvisades af stadsprefekten, men ett antal af hans trogna höll sig envist qvar, och det kom till nya oroligheter. Kejsar Valentinianus I tillät 367 U. att återvända, men då U. vägrade att erkänna Damasus, förvisades han till Gallien och (378) till Köln. Efter Damasus' 384 timade död gjorde U. åter, men förgäfves, anspråk på påfvevärdigheten. Hans dödsår är obekant.
Ursinus (latinisering af hans tyska namn, Bär), Zacharias, tysk reformert teolog, en af Melanchthons lärjungar, f. 1534 i Breslau, blef 1561 teol. professor i Heidelberg och utvecklade derst. en rastlös verksamhet ej mindre som universitetslärare än som predikant och skriftställare. Den pfalziska kyrko-ordningen och heidelberg-katekesen (se d. o.) förskrifva sig hufvudsakligen från honom och hans vän Olevianus. Sedan den lutherskt sinnade kurfursten Ludvig VI 1576 tillträdt den pfalziska regeringen, måste U. lemna sin professur, hvilken han utbytte mot en lärarebeställning i Neustadt a. d. Hardt. Han dog derst. 1583. J. H. B.
Urskilningsdeputationen. Se Deputation.
Urslem. Se Protoplasma.
Urson, zool. Se Erethizon.
Urson, kem. Se Arbutus.
Ursprungsbeteckning. Enligt k. förordn. af d. 9 Nov. 1888 ang. förbud mot införsel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning skall vara, som från utrikes ort för försäljning till riket införes, vid införseln tagas i beslag och dömas förbruten, när å denna vara är anbragt namn å ort, fastighet, industriel anläggning eller näringsidkare inom Sverige eller annan beteckning, som gifver varan sken af att vara i Sverige tillverkad. Beslag eger dock ej rum, om antingen ådagalägges, att varan verkligen är i Sverige tillverkad och tillförene blifvit ur riket utförd, eller jämte ofvannämnda svenska ursprungsbeteckning å varan finnes på tydligt och lätt i ögonen fallande sätt angifvet, att den är af utländsk tillverkning, eller det eljest är uppenbart, att afsigt att vilseleda genom oriktig ursprungsbeteckning ej föreligger. Innan den beslagtagna varan försäljes, skall antingen den oriktiga ursprungsbeteckningen utplånas, eller ock å varan anbringas nytt, tydligt märke, som innebär, att varan är af utländsk tillverkning, eller, om intetdera kan ske, varan förstöras. Om egare eller emottagare af vara, som tagits i beslag, sist inom fyra dagar derefter hos vederbörande tullförvaltning sådant yrkar, skall tullförvaltningen till Generaltullstyrelsens pröfning hänskjuta frågan huruvida åtal för öfverträdelse af förordningen må anhängiggöras eller om beslaget bör, såsom utan laga skäl verkstäldt, återgå. Hvad i förordningen är stadgadt om sjelfva varan gäller äfven i det fall att den oriktiga ursprungsbeteckningen är anbragt å kärl eller omslag, i hvilket varan vid införseln förvaras, såvida kärlet eller omslaget är sådant, att varan är afsedd att deri hållas till salu. L.
Ursula, den heliga, var enligt legenden enda dottern till den kristne britiske konungen Deonotus (Diognetes). Då en hednisk prins Holofernes begärde henne till äkta, uppställde hon som vilkor, utom hans öfvergång till kristendomen, rättighet att först få göra en treårig pilgrimsfärd i sällskap med tio väninnor. Ledsagade hvar och en af 1,000 fromma jungfrur, afseglade de på 11 skepp uppför Rhen till Köln och Basel, der de lemnade fartygen och vandrade till Rom. Derifrån återvände de samma väg, och när de nu landstego i Köln, blefvo de alla nedgjorda af de vilda hunner, som då (451) belägrade staden. U., som vägrade att blifva hunnerkonungen Attilas (Ezzels) brud, nedsköts med pilar. Efter detta blodsdåd drefvos hun-nerna på flykten af 11,000 änglar, och staden vardt räddad. Innevånarna begrofvo högtidligen de dräpta jungfrurna på en särskild plats, som blef ansedd så helig, att intet annat lik der fick jordas, och på deras grafplats byggde de tillika en kyrka. -- Andra versioner af denna berättelse finnas. Så t. ex. omtalar en engelsk legend, att 11,000 adliga och 60,000 borgerliga jungfrur skulle föras från England till Gallien för att der bortgiftas med usurpatorn Maximus' (383--388) soldater, men blefvo stormdrifna och föllo i händerna på hunner och pikter. Andra berättelser låta jungfrurna hafva lidit martyrdöden redan under någon af kejsarna Maximinus Thrax (235--238) eller Diocletianus och Maximianus Herculius (285--305). -- I sin ofvan anförda form kan legenden om »den heliga U. och de 11,000 jungfrurna» svårligen vara äldre än från 12:te årh. Anledning till det naturligtvis öfverdrifvet höga talet 11,000 har man sökt förklara så, att här skulle föreligga en felläsning af någon latinsk text, t. ex. att bokstafven M i XI M Virgines blifvit tolkad som Millia (d. v. s. 1,000) i st. f. Martyres.
Källa: Project Runeberg ·
