Uruguay (officielt República Oriental del U., länge äfven kalladt Banda Oriental), den minsta republiken i Syd-Amerika, utgör ett slags halfö, som i n. sammanhänger med Brasilien, i ö. och s. sköljes af Atlanten och La Plata samt i v. af floden U. skiljes från Argentina. Areal 186,920 (l. 178,700) qvkm. Landet är utmed hafvet till större delen slätt, längre in kuperadt. Det genomdrages af tvänne lägre bergskedjor, Cuchilla grande i s. och ö. samt Cuchilla de Haedo i n. och v. Med undantag af några sandslätter vid kusten och några steppliknande trakter i det inre är jorden ganska bördig. Utom gränsfloderna U., La Plata och Jaguarão, hvilken i n. ö. bildar gräns mot Brasilien, har landet ett stort antal vattendrag, de flesta tillflöden till U. Störst är Rio Negro. Vid kusten af Atlanten ligga några sjöar, bl. a. Lagoa Mirim, med tillflödena Jaguarão och Cebollati. Klimatet är sundt. Endemiska sjukdomar äro okända och epidemier sällsynta. I det inre landet, fjärran från hafvet och de stora floderna, stiger temperaturen om sommaren ofta till 30° C. och faller om vintern ett par grader under fryspunkten. Regnmängden uppgifves till omkr. 1,000 mm. -- Vid början af 19:de årh. uppskattades folkmängden i Montevideo och omgifvande distrikt till 30,000 pers. (deraf hälften i staden Montevideo), men i denna summa var sannolikt ej inberäknadt hvad som återstod af indianbefolkningen i n. och v., ehuru denna, innan jesuitmissionerna 1767 förstördes, var ganska talrik. Nu har den alldeles försvunnit och ersatts af halfblod, af hvilken klass »gauchos» (se d. o.) mest rekryteras. Dessa undanträngas nu alltmer af europeiska invandrare och deras afkomma. 1829, oafhängighetsåret, anses folkmängden hafva uppgått till 74,000 pers. och 1852, efter det stora kriget, till 132,000. 1873 hade antalet innev. stigit till 450,000, och 1889 anses det hafva nått öfver 700,000. Någon verklig folkräkning har aldrig företagits. Omkr. 70 proc. äro födda i landet; resten består hufvudsakligen af spaniorer, italienare, fransmän, brasilianer och argentiner jämte ett fåtal engelsmän och tyskar. En betydlig invandring har egt rum i flere årtionden, uppgående för åren 1886--90 till 42,300 pers. utöfver utflyttade. Uppfödandet af nötkreatur och får utgör befolkningens hufvudnäring. Enligt officiel uppgift af 1884 hade betesmarkerna då en utsträckning af 156,800 qvkm. och den odlade jorden af 6,100 qvkm. Antalet nötkreatur uppgafs officielt 1887 till 6,119,500, hästar till 408,450 och får till 15,9 mill. Omkr. 97 proc. af landets export utgöras af lefvande kreatur samt kött och köttextrakt, hudar, horn, ull, ben o. s. v. Kreaturens värde uppskattas till 76,3 mill. pesos, deraf mer än hälften tillhör utländingar. Vid Fray Bentos, i depart. Rio Negro, ligga Liebigs slagterier och fabriker för tillverkning af köttextrakt, vid Colonia en filial af »River Plate frozen meat Comp.». Med undantag af dessa och några bryggerier, qvarnar, garfverier och några andra industrigrenar, onaturligt fostrade genom höga importtullar, finnes ingen egentlig industri. Jordbrukskolonier hafva anlagts med stor framgång i olika trakter, men hufvudsakligen i Colonia, der kolonisterna äro mest italienare och schweizare. Hvete och majs äro hufvudprodukter; derjämte erhållas något tobak, oliver och vin. Vid Cuñapiru i Tacuarembo upptäcktes guld 1842, och fyndigheterna hafva efter 1867 bearbetats med vexlande framgång. Äfven ett par koppargrufvor bearbetas vid foten af Pan de Azucar på södra kusten af depart. Maldonado. -- Sedan början af 19:de årh. har värdet af importen och exporten tjugodubblats och under de sista 20 åren mer än fördubblats. 1890 hade importen ett värde af 32,36 mill. pesos och exporten 29 mill. pesos. I den senare kommo 545,300 pesos på lefvande djur, 26 mill. på animala produkter, 1,2 mill. på jordbruksprodukter och 1,3 mill. på andra exportvaror. Under de sista 10 åren har antalet i hamnarna inlöpande fartyg ökats med endast 10 proc., men deras tontal fördubblats. Montevideo besöktes 1890 af 1,431 oceanfartyg om 1,8 mill. tons. De förnämsta hamnarna utom Montevideo äro Salto, Paysandú, Fray Bentos, Mercedes, Colonia och Maldonado. 1891 voro 1,127 km. jernvägar öppnade för trafik och 664 km. under byggnad. Telegraflinierna hade 1890 en längd af 3,764 km. Underhafskablar förena Montevideo med Buenos Aires och brasilianska hamnar och derigenom med Europa. Några allmänna landsvägar finnas ej, men samfärdseln försiggår i de mera bebodda trakterna med lätthet öfver de nästan jämna grässlätterna.
Republikens författning antogs d. 18 Juli 1830. Lagstiftningsmakten hvilar hos parlamentet, som består af tvänne kamrar: senaten och representanternas hus, hvilka årligen äro samlade i hufvudstaden, Montevideo, från d. 15 Febr. till d. 15 Juli. Under mellantiden utöfvas lagstiftningsmakten samt den allmänna kontrollen öfver förvaltningen af en komité, bestående af 2 senatorer och 5 medlemmar af underhuset. Representanterna väljas för 3 år enligt förhållandet 1 : 3,000 myndiga män, som kunna läsa och skrifva. Senatorerna utses af ett valkollegium, hvars medlemmar väljas direkt af folket. En senator väljes för hvarje depart. för 6 år; tredjedelen afgår hvartannat år. 1889 funnos 53 representanter och 19 senatorer. Den verkställande makten utöfvas af en för 4 år vald president, biträdd af ministrar, hvilka förestå hvar sitt departement: inrikes-, utrikes-, finans-, krigs- och marin- samt kultus-, justitie- och undervisningsdepartementet. Domstolsinstanserna äro en af två afdelningar (hvardera med 3 medlemmar) bestående högsta domstol (tribunal de apelaciones), departementsdomstolar samt fredsdomstolar. I brottmål användes jury. Staten är f. n. indelad i 19 departement. I hvart och ett finnas en prefekt, såsom representant för den verkställande makten, samt en af folket insatt ekonomisk-administrativ »junta». Statens finanser äro föga tillfredsställande. Budgeten slutar nästan regelbundet med ett deficit, som plägar utjämnas genom en stor, sväfvande skuld och utgifvande af statsobligationer. Hufvudkällan för statsinkomsterna äro tullar. Budgeten för 1888--89 upptog inkomsterna till 15,7 mill. pesos, utgifterna till 13,8 mill. Statsskulden uppgafs vid midten af 1891 till 106 mill. pesos.
Rom.-katolska kyrkan är statsreligion, men fullständig religionsfrihet är erkänd, ehuru med afseende på jesuiter en afgjord intolerans råder. Folkskoleundervisningen är obligatorisk och kostnadsfri. 1888 funnos 380 offentliga folkskolor med 32,700 lärjungar. De enskilda skolorna räknade 21,000 lärjungar. Universitetet i Montevideo (grundadt 1838) hade 1888 59 lärare och 695 studenter. I hufvudstaden finnas för öfrigt en normalskola för flickor, en teknisk läroanstalt, en krigsskola samt ett nationalbibliotek, med omkr. 20,000 bd, och ett nationalmuseum. Republikens stående armé räknade 1890 221 officerare och 3,234 man, fördelade på 4 infanteribataljoner, 4 kavalleriregementen och 1 artilleriregemente. Derjämte finnes en beväpnad polisstyrka af omkr. 3,200 man. Nationalgardet räknar omkr. 20,000 man. Flottan består af 3 kanonbåtar, om sammanlagdt 974 tons, med 4 kanoner och 4 mitraljöser. Flaggan innehåller 9 horisontala, omvexlande hvita och blå strimmor samt i öfre inre hvita hörnet en gyllene sol. Vapnet är deladt i 4 fält: i det 1:sta, blått, en gyllene våg, såsom en jämlikhetens symbol, i det 2:dra, silfver, ett citadell (Montevideo), i det 3:dje, silfver, en åt höger vänd häst samt i det 4:de, blått, en åt venster vänd oxe, såsom representanter för landets hufvudprodukter. -- Mynt, mått och vigt. Peso l. dollar à 100 centenas = omkr. 3,83 kr. Metersystemet är officielt antaget, men har ej ännu utträngt det gamla spanska måttoch vigtsystemet.
U:s historia börjar med 1512, då Juan Diaz de Solis seglade in i Paraná Guazu l. La Platas »hafslika» sestuarium och landsteg omkr. 100 km. ö. om den nuv. staden Montevideo. Landet var då bebodt af indianer, bland hvilka den herskande stammen, kallad charrua, länge med framgång tillintetgjorde spaniorernas eröfringsförsök. Landets verkliga eröfring börjades under Filip III af jesuitmissionerna och fullbordades småningom genom portugisiska nybyggen och slutligen af spaniorer, hvilka nedsatte sig i Montevideo och till sist förstörde det rivaliserande portugisiska nybygget i Colonia 1777. Efter upprättandet af spanska vicekonungadömet Buenos Aires (1776) utgjorde U. en del af detta och kallades vanligen Banda Oriental (»östkusten»). Det nord-amerikanska befrielsekriget, franska revolutionen och de britiska angreppen på Montevideo och Buenos Aires (1806--07) bidrogo alla att försvaga den spanska makten vid La Plata. Under Buenos Aires' befrielsekrig sökte portugiserna knyta U. till Brasilien, och U. blef 1821 en provins, Cisplatina, i detta rike. Den långa kampen om väldet i U. mellan Brasilien och den revolutionära regeringen i Buenos Aires slutade 1828, då genom Storbritanniens medling U. förklarades för en fri och oberoende stat. Republiken, som konstituerades 1830, har till omkr. 1870 varit en tummelplats för långvariga, ofta blodiga inbördes krig mellan de store jordegarna (blanquillos) och gauchos (colorados), hvilka vexelvis understödts af grannstaterna. Diktatorn Rosas i Buenos Aires blandade sig i striderna, och staden Montevideo blockerades i 9 år (1842--51) af hans trupper i förening med Oribes parti, de ofvannämnde blanquillos.