Ust-urt

Ust-urt (Kirgis., »högslätt»), platå mellan Aralsjön och nordöstra delen af Kaspiska hafvet, tillhörig dels prov. Uralsk, dels Transkaspiska området. Genom sin branta begränsning, som skarpt isolerar den från omgifningen, bildar den typen för terrasser. Ojämnheterna i marken härröra företrädesvis af snö- och regnvatten, som fårat de öfversta jordlagren och bildat otaliga trattformiga fördjupningar, som sakna aflopp såväl till Aralsjön som till Kaspiska hafvet. Nästan öfverallt är platån begränsad af en klippbrant (tjink), hvilken på vissa ställen, såsom v. om Aralsjön, är mer än 100 m. hög, och som skulle göra U. otillgängligt, om ej nerskärningar i platån förmedlade öfvergången till omgifningen. Vid platåns fot upprinner en mängd källor med sött vatten af något svafvelhaltig smak. Platån, som ej bildar vattendelaren mellan de ofvan nämnda stora bäckenen, har enligt Helmersen i n. en höjd af 231 m. öfver Aralsjön, i s. endast 79 m. En liten kedja af klippor, brända af solen, Aktau, går från s. ö. till n. v. samt bildar halfön Mangisjlak i Kaspiska hafvet. Platån består enligt Sjevertzovs och Barbot de Marnys undersökningar till hufvudsaklig del af sandsten, kalksten, krita och grönsand, hvilka man kan hänföra till eocena krit- och juraformationerna, och som ådagalägga likheten i bildning mellan denna platå samt Mangisjlakbergen å ena sidan och Mugodjarhöjderna å den andra. Vattendrag äro mycket sällsynta. De flesta af ryska resande besökta nejder sakna vegetation. Dock finnas många till beten användbara trakter, och södra delen af platån förtjenar snarare namnen »gazellfältet», »åsnefältet» eller »vildhästfältet» än benämningen Kaflankir (»tigerfältet»), som turkmenerna gifvit det. Befolkningen utgöres mest af nomadiserande kirgiser.