Utskrifning

Utskrifning, krigsv., uttagande till krigstjenst af erforderligt antal manskap, utan afseende på grunden derför. Vanligen förstår man dock med utskrifning manskapets uttagande, då detta sker utan bestämda former, såsom fallet var i Sverige före det nu gällande indelningsverkets införande. Från äldsta tider uttogs vid en stundande härfärd ett visst antal manskap, vanligen en man från hvarje »hamna» (se d. o.), hvilket ju var ett slags utskrifning. Då krigsmakten under 16:de årh. fick något så när ordnadt skick, uppsattes infanteriet genom utskrifning bland den allt fortfarande till krigstjenst skyldiga lägre befolkningen. Utskrifningarna företogos till en början, då konungen fann dem nödiga, men efter Gustaf II Adolfs tillträde till regeringen fordrades riksdags eller landskapsmötes samtycke till dem. De blefvo ock snart årliga. Se derom Indelta armén. I tidernas längd gaf utskrifningssättet tillfälle till många missbruk, underslef och oordningar, hvilket tillika med de dåliga resultat, som utskrifningen lemnade, gaf Karl XI anledning att ersätta detta rekryteringssätt med det ständiga knektehållet, hvilket ju i sjelfva verket är utskrifning efter gårdtal. -- I nästan alla land har utskrifning eller uppbåd förekommit i form af ett mera oordnadt rekryteringssätt. I Ryssland bibehöll det sig ända till 1874, och bland de lifegne uttogs årligen ett visst antal man (4--19) för hvarje tusental af den manliga befolkningen. Här och hvar behålles ännu benämningen för att angifva uttagandet af den årliga rekrytkontingent, som enligt värnpligtens bud skall lemnas. I Sverige har denna förrättning fått namn af inskrifning. C. O. N.