Utställningar. Offentliga, genom allmän samverkan åstadkomna utställningar af det menskliga arbetets och uppfinnarenitets alster på skilda områden utgöra ett kännetecknande drag i det 19:de årh:s nationella och mellanfolkliga lif. Utställningsväsendets växande betydelse sammanhänger dermed att i folkens lif de ekonomiska intressena numera trädt i förgrunden. Det äldsta och vigtigaste slaget af utställningar äro industriutställningar (se d. o.), hvilka alltmera artat sig till att blifva alltomfattande uppvisningar af menskligt arbetes hjelpmedel och resultat. Dernäst i ålder och märklighet komma konstutställningarna (bland hvilka den första anordnades af Mansard i Louvregalleriet i Paris 1699; der blefvo konstutställningarna årliga fr. o. m. 1737). En nyare specialart deraf äro de grafiska utställningarna. Andra fackutställningar, som kommit i bruk, äro landtbruksutställningar (se Landtbruksmöten), mejeri-, trädgårds-, fiskeri-, fjäderfä-, hund-, biodlings-, jagtutställningar, slöjd-, patent-, textil-, elektricitets-, jernvägs-, byggnadsyrkes-, skolmaterielutställningar, fotografiska, farmacevtiska, hygieniska (i Berlin 1882--83), heraldiska utställningar o. s. v. Inom vissa fack förekomma permanenta utställningar; de hafva nästan karakteren af museer, men skilja sig från sådana deri att de utställda föremålen efter hand ersättas med andra, hvilket ej är fallet i museer. Utställningar kunna vara lokala (provins-), nationella (äfven sådana, som visa ett aflägset lands produkter, t. ex. indisk, japansk utställning), omfattande en smärre grupp af nationer (t. ex. skandinavisk) eller ock internationella, »verldsutställningar», hvilka hemta bidrag från alla kulturfolk. Utställningar äro gradmätare för framstegen inom produktionen. De främja konst- och yrkesflit, bidraga till en rask utveckling af det tekniska inom näringarna, egga täflan att åstadkomma det vackraste och ändamålsenligaste arbete, gifva nyttiga vinkar åt uppfinnaren, bekantgöra marknaden, höja fackmannens såväl som allmänhetens bildning genom att erbjuda det yppersta åskådningsmaterial, som äfven bereder tillfälle till instruktiva jämförelser; de förmedla det kosmopolitiska utbytet, höja de industriella och konstnärliga kretsarnas sjelfkänsla, möjliggöra en klar inblick i olika lands nationalekonomiska förhållanden och undanrödja fördomar i afseende på den fosterländska industriens värde eller lyten. De äro äfven af politisk och humanitär betydelse, i det att de bidraga till nationernas inbördes närmande och fredens bestånd. Å andra sidan kräfva utställningar ansenliga offer af tid, möda och penningar, störa yrkeslifvets lugna gång och uppamma genom premieringar mycken falsk äregirighet. De kunna vara vilseledande genom att uppvisa särskildt tillverkade, på skådeprakt anlagda föremål, i st. f. att, såsom vederbör, visa industrien, sådan den verkligen är.
Till det, som är nämndt i art. Industriutställningar, må här ett och annat tilläggas. Efter Paris-expositionen 1878 hafva äfven Kaplandet och Australien (Sydney och Melbourne, 1879--81) anordnat verldsutställningar. I Köpenhamn hölls 1888 en skandinavisk utställning, å hvilken äfven bl. a. rysk konstslöjd och fransk konst voro särskildt företrädda. Märklig är verldsutställningen i Paris 1889, till firande af franska revolutionens 100-års-jubileum. Med anledning af denna åminnelse vägrade främmande regeringar, med undantag af Schweiz och Nord-Amerikas Förenta stater, att officielt deltaga; men i de flesta land (undantagandes Tyskland och Sverige) bildades utställnings-komitéer, och deltagandet vardt glänsande. Expositionen, som upptog en vida större yta än någon föregående, täckte hela Marsfältet jämte Trocadéro, Quai d'Orsay och Esplanade des invalides. Stor dragningskraft utöfvade det 300 m. höga Eiffeltornet (se art. Torn, sp. 521). Maskinhallen var den största befintliga byggnad under ett tak. Utvecklingen af den menskliga bostaden belystes genom en rad af byggnader. En stor mängd kongresser af vetenskaplig och annan art hölls i samband med utställningen. Besöken i densamma uppgingo till 25 mill. (oberäknadt de 30,000 fribiljett-innehafvarnas), och af de besökande voro 5 mill. fransmän, 1 1/2 mill. utländingar. Utställarna voro 60,000 (mot 14,000 vid London-expositionen 1851), och öfver 33,000 pris utdelades. I Förenta staterna rustar man sig till att 1893 med en verlds-exposition i Chicago fira 400-års-jubileet öfver Amerikas upptäckt. -- Sedan 1870-talet intaga maskinerna en dominerande plats på utställningar. Man framställer fabriker i verksamhet, så att publiken får se råämnets bearbetning o. s. v. Dessutom har sedan Paris-utställningen 1867 den retrospektiva, kulturhistoriska grundsatsen gjorts gällande vid anordningarna.