Utströmning, fys. En vätska säges utströmma ur ett kärl, när hon, under inflytande af det på henne verkande trycket, i form af en »stråle» (pelare, tråd, band o. s. v.) lemnar kärlet genom en i detsamma anbragt öppning. Den hastighet, hvarmed detta sker, utströmningshastigheten, är nära lika stor med den hastighet, som en kropp skulle förvärfva genom fritt fall i lufttomt rum ett vägstycke lika med presshöjden (se d. o.), d. v. s. öppningens djup under vätskans yta, förutsatt att alla punkter af öppningen befinna sig på nära samma djup under ytan (»Torricellis teorem», se Torricelli). Är öppningen anbragt i en horisontal botten, blir strålen lodrät, men sammandrages till en början och delar sig slutligen i droppar, hvilka ömsevis antaga en utplattad eller långsträckt form. Om åter öppningen är uttagen i en sidovägg, bildar strålen en parabel, dervid åskådliggörande en kastad kropps bana. Utpressas vätskan uppåt, bildas en springbrunn, hvars stighöjd skulle vara lika med presshöjden, om icke friktionen mot utströmningsöppningen, luften och de nedfallande vätskepartiklarna minskade densamma. Möter strålen ett hinder, en skifva eller dylikt, utbredes vätskan ofta till tunna, sammanhängande hinnor, hvilkas uppkomst förklaras dels ur rörelsen, dels ur kohesionen mellan vätskepartiklarna. En egendomlig företeelse, först studerad af Newton, är strålens sammandragning. Denna kan hindras genom s. k. ansats- l. tillsatsrör (se d. o.). En annan egendomlig företeelse är dropparnas vibration. Denna, liksom sjelfva upplösningen i droppar, kan ses med tillhjelp af ett stroboskop eller, i mörkt rum, genom belysning med elektriska gnistor. Vibrationen upphäfves, om strålen skyddas mot hvarje skakning; den kan deremot förstärkas eller förändras genom frambringande af toner i närheten. Plateau och Savart hafva i synnerhet studerat hithörande fenomen. Den vätskevolym, som på en sekund utströmmar, kan sättas
V = ka [rot]2gh,
då h betecknar presshöjden, g tyngdkraftens acceleration, a öppningens area och k utströmningskoefficienten, som är omkr. 0,62 för små cirkelformiga eller qvadratiska mynningar i tunn vägg. Sker utströmningen genom ett kort ansatsrör, kan k blifva väsentligt större och närma sig enheten, men vid längre rör får friktionen större inflytande, och utströmningsmängden minskas. -- Äfven fasta kroppar, som underkastas ett ofantligt stort tryck, kunna visa företeelser, liknande utströmningen; detta är i synnerhet händelsen med mjuka kroppar, t. ex. bly. N. E-m. G. R. D.