Bottentryck

Bottentryck, mek., det tryck, som en vätska utöfvar på bottnen af det kärl (den reservoar), som innesluter henne. Om kärlet har t. ex. vågrät botten, angifves bottentrycket genom vigten af en vattenpelare, hvars bas är lika stor med bottenarean och hvars höjd är vattenhöjden i kärlet. Vore bottenarean t. ex. 0,12 qv.-m. och vattenhöjden 0,59 m., skulle bottentrycket vara vigten af en vattenpelare med 0,12 qv.-m. bas och 0,59 m. höjd, eller med ett kubikinnehåll af 0,0708 kub.-m. Enär en kub.-m. vatten väger 1000 kilogr., skulle nämnda vigt vara 70,8 kilogr. Detta gäller, hvilken form kärlet än må ega, således äfven om det utvidgas eller afsmalnar uppåt. Till följd deraf blir det möjligt att med en vätska utöfva en större tryckning än den, som motsvarar vätskans egen vigt. Vore t. ex. kärlet koniskt med 0,12 qv.-m. bottenarea och 0,59 m. höjd, skulle deri utöfvas 70,8 kilogr. bottentryck, fastän vattnet väger endast en tredjedel så mycket, eller 23,6 kilogr. Denne sats, att bottentrycket kan blifva större än vätskans vigt, kallas stundom "Pascals hydrostatiska paradox", emedan Pascal först experimentelt bevisade dess riktighet. G. R. D.