Van Loo

Van Loo l. Vanloo [fannlå], holländsk-fransk målareslägt. 1. Jakob V. L., son af målaren Jan V. L., f. i Sluis omkr. 1614, d. i Paris 1670, var bevisligen verksam i Amsterdam 1642--62, eller under sin bästa tid, men flyttade sedan till Paris, der han blef medlem af konstakademien 1663. Af hans arbeten finnas 2 »regentstycken» i Haarlems museum af 1658 och 1659, hvilka påminna om van der Helst och äfven röja lust för Rembrandts clair-obscur. I Köpenhamns galleri finnes af honom En korallfabrik, i Petersburgs Eremitage flere genrebilder med galanta ämnen. För öfrigt målade han äfven bilder med fantasiämnen, såsom Diana med nymfer (1648, i Berlin; en annan framställning af samma ämne i Braunschweig), Utdelning af lifsmedel, allegorisk framställning (1657, i Amsterdams Rijksmuseum) m. fl. -- 2. Louis V. L., f. i Holland 1640 (1641), d. i Frankrike 1712, var en föga betydande målare, men han hade två söner (se V. L. 3 och 6), hvilka skaffade namnet berömmelse inom den franska konsten. Den äldre af dessa, 3. Jean Baptiste V. L., f. i Aix (i Provence) 1684, d. derstädes 1745, studerade under sin fader, men fullkomnade sig genom resor i södra Frankrike och Italien, uppträdde 1719 i Paris och intogs der 1731 i konstakademien, men återvände 1735 till Provence. Han målade alla slags ämnen, men var särskildt omtyckt såsom porträttmålare och berömdes för den fina och friska tonen i sin karnation. Ett porträtt af Ludvig XV såsom ung i helfigur tillskrifves honom på flere håll, såsom i Darmstadt och Dresden (i Stockholm åter Louis Michel V. L.). Af hans taflor finnas i Louvre hans receptionsstycke i akademien, Diana och Endymion, samt Instiftandet af Helgeandsorden af Henrik III år 1578, i Petersburgs Eremitage Galateas triumf. -- 4. Louis Michel V. L., den föregåendes äldste son, f. i Toulon 1707, d. i Paris 1771, blef 1733 ledamot af akademien i Paris, kallades 1736 till Madrid och blef 1751 direktör för Academia de San Fernando och vann särskild berömmelse som hofmålare hos konung Filip V af Spanien. Han återvände 1752 till Paris. I Madrid finnas hans flesta taflor, främst bland dem en porträttgrupp af kungl. familjen, i Louvre Apollo förföljande Dafne. -- 5. Amédée Philippe V. L., den förres broder, f. i Turin 1719, lärjunge af sin fader och af sin farbroder, Charles André (se nedan), ledamot af konstakademien i Paris 1747, blef Fredrik II:s hofmålare i Berlin 1751, men återvände till Paris 1769 och lefde der ännu 1790. Hans arbeten finnas mest i Berlin, Potsdam och Sanssouci, t. ex. takmålningen i Berlins universitets aula. Han utförde åtskilliga porträtt af Fredrik och hans hoffolk. -- 6. Charles André V. L., vanligen kallad Carle, yngre broder till V. L. 3, den mest berömde mästaren i slägten, f. i Nizza 1705, d. i Paris 1765, var lärjunge af sin broder, hvilken han som gosse åtföljde till Rom, der han hade till lärare först B. Luti, sedan bildhuggaren Pierre Le Gros. Efter dennes död, 1719, återvände han till Paris, der han studerade i akademien och 1724 fick stora romerska priset, hvarpå han återvände till Rom och lefde der som en firad konstnär till sitt 30:de år. Då slog han sig ned i Paris, blef 1735 ledamot och 1763 direktör i akademien samt 1762 »premier peintre du roi». Han åtnjöt stort anseende, var öfverhopad med arbete samt målade i alla arter och med alla slags framställningssätt. Men hans stil betecknas som ett glatt skönmåleri utan originalitet och inre lif, oaktadt man icke kan frånkänna honom färdighet och lätthet. I Louvre finnes hans receptionsstycke, Apollo och Marsyas, vidare Marias och Josefs bröllop, Aeneas bär Anchises ut ur Troja, Hvila under jagten (1737) och Porträtt af Maria Leszczinska, drottning af Frankrike (1747). Sveriges Nationalmuseum eger af honom En flodgud och En flodgudinna, beställda af öfverintendenten Hårleman som dekorationsbilder för Stockholms slott, utställda i Paris på salongen 1741. Arbeten af honom ses äfven i Petersburgs Eremitage och i Berlins k. slott. -- 7. Jules César Denis V. L., den föregåendes son och lärjunge, f. i Paris 1743, studerade en längre tid uti Italien, blef 1784 ledamot af akademien i Paris och lefde der ännu 1817. Han var landskapsmålare, »skicklig, men kall», och sträfvade att likna Claude Lorrain. Hans arbeten äro tämligen sällsynta. C. R. N.