Värk

Värk kallas den smärta, som åtföljer vissa sjukdomsprocesser. I dagligt tal nyttjas stundom ordet, ehuru oegentligt, för att beteckna den sjukliga processen sjelf. Värken härleder sig deraf att vid sjukdomsprocesser åtskilliga bildningar – tumörer, inflammationsprodukter – alstras och utöfva tryck eller tänjning på nervstammar, som förlöpa i väfnaden. Erfarenheten visar, att vid en inflammationsprocess med varbildning värken upphör, så snart varet blifvit uttömdt och spänningen i väfnaden minskad. – Man har diskuterat frågan om tillvaron af ett särskildt smärtsinne, hvars organ skulle vara tämligen utbredt inom organismen. Numera anser man emellertid, att något särskildt smärtsinne ej finnes. Sinnesförnimmelserna i allmänhet tillkommer en viss s. k. »stämning», d. v. s. en känsla af behag eller obehag. Vissa förnimmelser, t. ex. de flesta synförnimmelser, äro ej åtföljda af denna känsla. Man säger, att stämningen i detta fall är noll. Andra förnimmelser, såsom lukt-, smakoch hörselförnimmelserna, äro deremot afgjordt åtföljda af en angenäm eller en oangenäm känsla. I förra fallet säges stämningen vara positiv, i senare fallet negativ. Stämningen står i beroende af sinnesretningens intensitet. Ett svagt tryck på huden och ett svagt ljussken äro tämligen indifferenta, hvad känslan af behag eller obehag beträffar. Men förstärkes trycket eller ljusskenet i hög grad, erfar man en oangenäm känsla, hvars högsta grader vi kalla smärta. J. E. J–n.