Vattenstämpel

Vattenstämpel (T. wasserzeichen, Fr. marque filigrane, Eng. water-mark), i papper anbragta genomskinliga teckningar, siffror, bokstäfver l. dyl., som synas tydligt, först när man håller papperet mot ljuset. Om vattenstämpels frambringande se Papper, sp. 725. Vattenstämplar tjena å banksedlar, stämpelpapper o. dyl. såsom kännemärke på äktheten, å brefpapper ofta såsom prydnad, å annat, i synnerhet svenskt fabrikat, såsom fabrikens skyddsmärke, som tilllika erbjuder köparen en viss garanti för papperets höga qvalitet. -- Vattenstämpeln var ifrån början antagligen fabriksmärke; efter stämpeln fingo åtskilliga papperssorter sitt namn, t. ex. imperial (kejsarekrona), regal (konungakrona). Alltsedan 1300-talet har bruket af vattenstämpel förekommit. Bland märken må nämnas ankare, glob, drufklase, enhörning, narrkåpa, posthorn, bikupa (från slutet af 1700-talet), lejon, enskildes och korporationers vapen, en bokstaf, ett årtal (1742). Den veterligt äldsta svenska vattenstämpeln (tre kronor) förekommer i ett 1567 utfärdadt plakat. Regenternas namnchiffer (måhända redan under Johan III:s, men säkert fr. o. m. Gustaf II Adolfs tid) och vapen nyttjades ofta. Äfven enskilda personer eller ätter (Brahe, Oxenstierna, De la Gardie) hade redan under 1600-talet sina vapen som vattenstämpel i likhet med våra dagars monogram. Vattenstämpeln kan vara af vigt, då det gäller att bestämma ett tvifvelaktigt dokuments äkthet eller en kopias ålder. Också har studiet af vattenstämplar (särskildt af 1300- och 1400-talets) på flere håll antagit en rent vetenskaplig karakter. I svenska arkiv och bibliotek har öfverkammarherren grefve A. Lewenhaupt anställt forskningar och samlat afritningar (förvarade på Sjöholm) af öfver 5,000 olika vattenstämplar (hufvudsakligen tillhörande Nord-Europa).