Papper (Fr. o. T. papier, Eng. paper) har fått sitt namn efter växten Papyrus antiquorum, hvaraf de gamle egypterna framställde sin tids förnämsta skriftbärare, papyrusrullen (se d. o. och Papyrus). Vårt nuvarande papper är en filtartad produkt, som framställes derigenom att en våt, fibrös massa, pappersmassan, beredd genom sönderrifning i vatten af vegetabiliska (mera sällan animaliska) ämnen, skakas på metallduk. Växternas cellväfnad, cellulosan, utgör huvudbeståndsdelen i de flesta papperssorter. Öfriga beståndsdelar hos växterna äro öfverflödiga för pappersfabrikationen och blifva med större omsorg aflägsnade, i samma mån papperet önskas hvitt och fint. Jämte den mer eller mindre rena cellulosan förekommer i papperet, allt efter dess beskaffenhet, äfven limämne (för att helt och hållet eller till väsentlig del borttaga pappersfiltens benägenhet att suga), färgämne (för att färga eller gifva det hvita papperet en för ögat behaglig färgnyans) samt, för ordinära papperssorter, porslinslera eller närbeslägtade ämnen (för att göra papperet ogenomskinligt, gifva det ett homogent utseende och öka dess vigt). Papper eller papp, till en del eller helt och hållet af yllelump, framställes numera blott för tekniskt ändamål, såsom golf- och takpapp, förhydningspapp o. s. v. Papper af samma slag som vårt nuvarande framställdes i Kina redan flere årh. f. Kr. af ämnen (halm, bamburör m. m.), som togos direkt ur växtriket. Från Kina utbredde sig konsten att tillverka papper småningom vesterut. I 7:de årh. e. Kr. var Samarkand i Bokhara en hufvudort för papperstillverkningen. Sedermera uppblomstrade den i Damaskus och spridde sig derifrån till landen kring Medelhafvet. Araberna, som enl. nyaste upptäckter redan omkr. 750 börjat förfärdiga papper af linnelump, införde på 1000-talet denna fabrikation i Spanien. I 14:de årh. fick den insteg i Tyskland och vann der sedermera med boktryckerikonstens utbredning allt säkrare fotfäste. Det första pappersbruket i Sverige skall enligt en ej fullt bestyrkt uppgift hafva anlagts på 1520-talet af biskop Brask i Linköping. Med säkerhet vet man, att Gustaf Vasa anlade vid Norrström ett pappersbruk, hvilket sedermera på Gustaf II Adolfs befallning flyttades till Upsala. -- Ända till början af detta årh. formades papperet arkvis och för hand. Men på 1820-talet började den redan 1799 af fransmannen Louis Robert uppfunna, sedermera i England fullkomnade skak-pappersmaskinen, som formar papperet i lång bana, alltmera vinna utbredning. Från den tiden daterar sig pappersindustriens senare utvecklingsskede.
Ehuru den europeiska papperstillverkningen härstammar från Kina, skilde den sig länge från den kinesiska deruti att den framställde papper endast af lump (slitna bomulls- och linneväfnader), under det att kineserna tillverkade sitt papper af ämnen, tagna direkt ur växtriket. Sedan med pappersmaskinens införande produktion och förbrukning af papper tilltogo i sådan grad, att tillgången på lump visade sig otillräcklig, började äfven de europeiska pappersbruken förarbeta råämnen, hemtade direkt ur växtriket. På 1830-talet begynte man, vägledd af fransmannen Piette, tillverka halmpapper. År 1846 lyckades Voelter i Heidenheim praktiskt lösa Kellers idé att genom träs slipning mot roterande sandstenar under begjutning med vatten framställa slipad trämassa. Denna för Sverige vigtiga uppfinning vann insteg i detta land i slutet af 1850-talet. Medvetandet om att cellbyggnaden i våra vanliga lösa träslag kunde lemna en mera långfibrig pappersmassa än den slipade trämassan, som i anseende till den våldsamma behandlingen blir så söndermald, att den mera är att anse som ett fyllnadsstoff än som en pappersmassa, ledde till upptagandet af förut gjorda försök att på kemisk väg isolera och frigöra träcellulosan från träets öfriga beståndsdelar. Och dessa försök kröntes snart med den framgång, att man af den kemiskt utbringade träcellulosan enbart kunde framställa t. o. m. ett godt skrifpapper. I början af 1870-talet började man i större skala anlägga kemiska trämassefabriker, först enligt sodametoden, d. v. s. genom att under högt tryck koka det i grofva spånor sönderraspade träet med 20--25 proc. kaustik soda, några år senare enligt den af Mitscherlich och svensken Ekman införda, i Amerika först omnämnda »sulfitmetoden», d. v. s. genom att, likaledes under tryck, behandla det sönderraspade träet med sulfitlösning. Jämte de ofvannämnda förarbetas äfven andra råämnen (espartogräset, jute m. fl.) till papper.
Hufvudmomenten vid papperets framställande äro massberedningen, formningen och appreteringen. Lumpen sorteras, med hänsyn till bearbetning och ändamål, efter spinnämne, finhet, hvithet, färg etc. uti flere sorter, sönderskäres i lumpskärningsmaskinen, befrias från dam i lumprensen, renas och uppluckras genom bykning (kokning under tryck i slutna kittlar) med vatten och soda eller kalk, sköljes, söndervalsas flytande i vatten i halftygskistan (halftygsholländaren) till s. k. »halftyg» mellan en roterande, knifbesatt vals och fasta knifvar, blekes med klorkalklösning, om den skall förarbetas till hvitt papper, sköljes samt färdigvalsas till s. k. »heltyg» i den med halftygskistan snarlika, men klenare byggda heltygskistan (heltygsholländaren). -- Halm, esparto, jute och likartade råämnen rensas, knutbefrias (skäras stundom till hackelse), bykas i vatten eller svag kalk- eller sodalut, om tillverkning af omslagspapper afses, men i kaustik lut vid högt tryck, om hvitt papper skall beredas, samt söndervalsas och blekas på likartadt sätt som lumpen. -- Slipad trämassa framställes dels genom slipning af råa skalade vedkubbar, dels genom slipning af i vatten kokta sådana. I förra fallet erhålles en hvit massa, utan större bindekraft, i senare fallet en mer eller mindre brun massa, s. k. halfkemisk trämassa, af så stor bindekraft, att den låter enbart forma sig till omslagspapper, billigt tapetpapper och papp. Omedelbart efter slipningen följer en omsorgsfull silsortering. -- Den kemiska trämassan blifver efter den ofvan antydda kokningen sköljd och sönderpiskad i holländare eller på likartadt sätt verkande maskiner. Sodametoden förutsätter, för att blifva lönande, att sodan återvinnes hos den använda luten. Den kemiska trämassan har 2--3 gånger större värde än den slipade. -- Somliga papperssorter framställas visserligen af ett enda råämne, men för flertalet och i synnerhet för de hvita sorterna sammansätter man pappersmassan af heltyg från olika råämnen, såväl med hänsyn till att olika råämnen förläna papperet olika egenskaper som ock med hänsya till papperets qvalitet och pris. Samtidigt med blandningen af de olika heltygen införas af förut nämnd anledning porslinslera, limämne och färgämne. Masslimningen, som förekommer, endast när papperet ej skall limmas efter formningen, sker med hartssåpa och alunlösning samt har sin grund i den bildade hartslerjordens frändskap med vegetabiliska fibrer.
Papperets formning sker såväl för hand som i maskin. Formning för hand, numera använd blott för papper af hög qvalitet (sedel-, kopparsticks-, aqvarellpapper etc.), består i följande operationer. Formaren uppfångar ur kypen en afpassad mängd af den 50°--70° varma, utspädda massan på den af den lösa deckelramen kantade metallduksformen, skakar denna horisontalt, under det vattnet afrinner, så att en jämntjock filt erhålles, samt aflemnar formen till guskaren, som aftrycker pappersfilten mot en yllefilt. En sålunda bildad stapel af papper med filtmellanlägg pressas och isärtages, hvarefter papperet pressas enbart. Härpå följa torkning, limning genom neddoppning i tunnt animaliskt lim (såvida massan ej blifvit limmad), limtorkning, sortering, glättning mellan valsar (»appretering»), packpressning m. m. -- Till pappersmaskinen kommer massan från stora, med omrörare försedda kar, går öfver den bottenrefflade sandfångaren, som qvarhåller sand, och knutsilen, som qvarhåller knutar, till den horisontalt framåtgående och transversalt skakande ändlösa formduken (»viran»), hvarå filtbildningen eger rum, under det vatten afrinner och bortsuges, går så, hvilande på viran, mellan 1:sta valspressen, lemnar den bakåtvändande formduken, går, hvilande på filtar, genom 2:dra och 3:dje valspressarna, vidare rundt ånguppvärmda torkvalsar och derifrån genom satinerverket, skärtrissor (»skärverket»), som klippa pappersbanan längsefter, för att slutligen upplindas på haspel eller rullar. Härefter följa sönderskärning till ark i särskild maskin, såvida papperet ej skall användas i rullform såsom vid roterande tryckpressar, tapettryckningsmaskiner etc., samt slutligen sortering, glättning, packpressning etc. Maskinpapperet limmas vanligen i massa. Dess animaliska limning, använd i England och Amerika, sker i lång bana i särskilda maskiner. En nutidens större och snabbare pappersmaskin kan vid tillverkning af ordinärt papper lemna en 3 km. lång och inemot 3 m. bred bana i timmen. -- Handformningen lemnar ett starkare och värdefullare papper än maskinformningen, som gör papperet svagare i bredd- än i längdriktningen. Det handformade papperet får ofta hafva qvar sina råa kanter, för att det derigenom skall kunna uppgifva sig vara handformadt. I det handformade papperet sitter vattenstämpeln (frambringad i och med massans förtjockning eller förtunning genom nedpressade eller upphöjda delar i formen) på samma ställe i alla ark. Först i senare tider har man vid en del fabriker anordnat så, att vattenstämpeln äfven hos maskinformadt papper får samma plats i alla ark.
Papp framställes ungefär på samma sätt som papper, vare sig att man tager massan tjockare på formen eller låter den gå tjockare på formduken eller sammanguskar (sammanpressar) flere pappersfiltar i vått tillstånd.
Den svenska papperstillverkningen har, sedan trämassefabrikationen infördes, utvecklat sig till en betydande exportindustri. Vårt land har f. n. omkr. 30 träsliperier, användande bortåt 14,000 hästkrafter, 20 kemiska trämassefabriker, med omkr. 70 kokare, samt omkr. 24 maskinpappersbruk med 50 pappersmaskiner. (Dessutom finnas åtskilliga handbruk.) Vid trämassefabrikerna kunna årligen omkr. 500,000 kbm. trä öfverföras i 35 mill. kg. kemisk och 40 mill. kg. slipad trämassa. En stor del af denna massa upparbetas vid inhemska pappersbruk, den öfriga exporteras. 1886 funnos i Sverige 41 pappersmassefabriker, med 1,711 arbetare och ett uppgifvet tillverkningsvärde af 3,6 mill. kr. Vid de svenska pappersbruken tillverkas årligen bortåt 30--35 mill. kg. papper, företrädesvis tryck-, omslags- och tapetpapper. 1886 funnos i Sverige 35 pappersfabriker, med 2,787 arbetare och ett uppgifvet tillverkningsvärde af af 7,3 mill. kr. Värdet af exporteradt papper (samt af papp, pappers- och papparbeten) för år 1886 uppgifves af Kommersekollegium till 12,3 mill. kr. S. å. utfördes papper (och arbeten deraf) till ett värde af 3,8 mill. kr. J. O. A.