Pappenheim

Pappenheim, Gottfried Heinrich, grefve von P.-Treuchtlingen, en af trettioåriga krigets ryktbaraste hjeltar, föddes d. 29 Maj 1594 på stamslottet Pappenheim (Rezat-kretsen, Bajern), öfvergick omkr. 20 år gammal till katolska läran och inträdde i kejsar Mattias' tjenst såsom hofråd. Han grep dock snart till svärdet, deltog såsom öfverste i den ligistiska hären i slaget på Hvita berget vid Prag, 1620, samt erhöll dervid tjugo sår och var nära att sätta lifvet till. Sedan P. 1623 af kejsar Ferdinand II erhållit ett regemente kyrassierer (»pappenheimarna»), sändes han 1625 till spaniorernas hjelp uti Italien, nedslog 1626 med kraft de protestantiske böndernas i Öfre Österrike resning mot bajerska väldet och kämpade de följande åren under Tilly i Tyskland. Han utnämndes 1630 till kejserlig fältmarskalk och hade en väsentlig andel i Magdeburgs stormning 1631, intog Merseburg och förmådde Tilly att upptaga slaget vid Breitenfeld, der han med kraft och glänsande tapperhet förde venstra rytteriflygeln till upprepade anfall mot svenskarnas högra flygel. Utan ligisternas tillstånd och bifall tumlade han sedan egenmäktigt om på krigsskådeplatsen i norra och vestra Tyskland, derifrån han 1632 sändes till Nederländerna. Der skulle han undsätta Maastricht och stormade nederländarnas läger, men kunde icke tillgodogöra sig segern, enär han lemndes i sticket af spaniorerna. Då Wallenstein marscherade till Sachsen, kallades han till dennes armé. Den 4 Nov. afsändes P. med en del trupper öfver Halle och intog denna stad, men återkallades, då Gustaf Adolf gick att angripa Wallenstein. Han inträffade vid middagstiden på slagfältet vid Lützen, kastade sig in på venstra flygeln för att finna sin konungslige motståndare, som dock redan stupat, och blef sjelf i den ursinniga striden så svårt sårad, att han afled under färden från slagfältet till Leipzig d. 7 Nov. 1632.