Monteeuccoli

Monteeuccoli, Raimondo, grefve, tysk riksfurste, hertig af Melfi, italiensk krigare, österrikisk fältmarskalk, född d. 21 Febr. 1609 på slottet Montecuccolo i Modena, gjorde i början såsom simpel musketerare fälttåg i Tyskland, Flandern och Holland samt tillhörde åren 1629--31 Tillys armé, hvarunder han blef svårt sårad vid Breitenfeld (d. 7 Sept. 1631). För Gustaf Adolf hyste han den största beundran och besjöng hans död i ett ode. 1634 tog han berömlig del i slaget vid Nördlingen och 1635 i stormningen af Kaiserslautern, hvarefter han blef öfverste vid ett kyrassierregemente. 1636 kämpade han vid Wittstock och året derpå i Pommern. I träffningen vid Melnik i Böhmen 1639 blef han tillfångatagen af svenskarna och hölls internerad dels i Stettin, dels i Weimar till Juni 1642, då han utvexlades mot öfverste Slang. S. å. öfverföll han denne vid Troppau och tillintetgjorde hans trupper, till följd hvaraf svenskarna måste upphäfva belägringen af Brieg. 1643--44 var M. i hertigens af Modena tjenst såsom kavallerigeneral, men återvände sistnämnda år till Tyskland samt skyddade Gallas' återtåg från Magdeburg ända till Böhmen. Han organiserade derefter en 5,000 man stark arméafdelning i Schlesien och deltog i återstoden af det trettioåriga kriget förnämligast i Böhmen. Sedermera var M. ledamot af hofkrigsrådet i Wien och användes i diplomatiska beskickningar, t. ex. till Sverige (1654) och såsom kejsarens ambassadör hos drottning Kristina på hennes resa till Rom (1655). 1658 fick han, utnämnd till fältmarskalk, befälet öfver den kejserliga armé, som understödde Danmark i kampen mot Sverige, samt fördref svenskarna från Holstein, Slesvig, Jylland och Als. Sedan fred blifvit sluten (1660), fick M. styrelsen i guvernementet Raab och tillfälle att uppträda på en ny krigsskådeplats -- mot turkarna. De tre första fälttågen blefvo utan stort resultat, men den lysande segern vid S:t Gotthard 1664 tvang turkarna att begära fred. Sedan 1668 var M. president i hofkrigsrådet i Wien och hade högsta ledningen af artilleriet om händer. 1672 ställdes han i spetsen för den armé, som skulle bekämpa de anfallande fransmännen. Turenne och M. manövrerade under 1673 års fälttåg, som är högst karakteristiskt för den tidens konstlade krigföring, mot hvarandra vid Main, och M. lyckades utan strid nå sitt mål att kringgå motståndaren, öfverskrida Rhen, vid Koblenz, och förena sig med prins Vilhelm af Oranien. Under 1674 års misslyckade fälttåg fördes högsta befälet af kurfursten Fredrik Vilhelm af Brandenburg, men det öfvertogs åter 1675 af M., som å nyo utförde ett af dessa konstlade manöverfälttåg utan strid och utan afgörande följder. På grund af sjuklighet nedlade han sedermera befälet och egnade sin återstående lifstid åt statsgöromål och åt vetenskaperna, särskildt dem, som rörde kriget. M. erhöll 1679 riksfurstlig värdighet och af kon. af Neapel hertigdömet Melfi. Han afled i Linz d. 16 Okt. 1680. Största uppmärksamheten bland hans skrifter förtjenar Memorie della guerra ed instruzione d'un generale (1703). Hans »Opere complete» utgåfvos 1807--08 i 2 bd. Jfr C. Campori: »Raimondo Montecuccoli, la sua famiglia e i suoi tempi» (1876). C. O. N.