Vecka

Vecka (Fornnord. vika, Eng. week, T. woche, D. uge), benämning på en tidsperiod af (vanligen) 7 dagar. Tidräkning med sjudagars-vecka (Grek., Lat. hebdomas; Lat. septimana, Fr. semaine), hvars uppkomst torde hafva stått i samband med månens skiften, var vanlig hos de äldsta folk, såsom kaldéer, egypter, judar, araber, greker och romare. De sistnämnde använde dock före Konstantin (d. 337) en åttadagars-vecka med 7 arbets- och 1 hvilodag (den s. k. nundinae). Afvikelser från 7-talet finna vi äfven hos andra folk, t. ex. en femdagar-svecka (pentad) hos aztekerna, en tiodagarsvecka (dekad) under tiden för den republikanska kalendern i Frankrike (1793--1805) och en trettondagars-vecka hos maya-folken i Yucatan. I den hedniska Norden fanns likaså en femdagarsvecka (fimtir), och antagligen var det angelsachsiska missionärer, som der införde icke blott sjudagars-veckan, utan äfven namnet »vecka» (Angelsachs. wicu, wucu) och benämningarna på veckodagarna (utom »lördagen»). Judarna, som benämnde sin hvilodag sabbat, hade för de öfriga dagarna inga andra namn än deras ordningsnummer efter sabbat (1:sta dagen efter sabbat = söndag o. s. v.). I den kristna kyrkans tidsindelning räknas på samma sätt från söndagen (veckans 1:sta dag): feria secunda, feria tertia o. s. v. = 2:dra veckodagen (måndag), 3:dje veckodagen (tisdag) o. s. v., och derifrån hafva portugiserna lånat sina benämningar på veckans dagar (segunda feira, terça feira o. s. v.). Öfriga moderna folks namn på veckodagarna sammanhänga för det mesta med de gamles namn på planeterna, hvilka dessa tänkte sig kretsa kring jorden i följande ordning, utifrån räknadt: Saturnus, Jupiter, Mars, Solen, Venus, Merkurius och Månen. Man tänkte sig vidare hvar och en af dessa planeter eller motsvarande gudom beherska hvar sin af dygnets 24 timmar och benämnde dagen efter den planet (»dagsregenten»), som beherskade dess första timme. Om sålunda t. ex. Saturnus beherskade första timmen af en viss dag (dies Saturni), kommo under hans välde äfven den 8:de, 15:de och 22:dra timmen af samma dag. Jupiter och Mars erhöllo då resp. den 23:dje och den 24:de timmen, hvadan Solen kom att beherska 1:sta timmen af påföljande dag, som sålunda blef dies Solis, o. s. v. På det sättet fick man följande benämningar på de sju veckodagarna: dies Saturni (lördag), d. Solis (söndag), d. Lunae (måndag), d. Martis (tisdag), d. Mercurii (onsdag), d. Jovis (torsdag) och d. Veneris (fredag). Se härom Dag och artiklarna om de särskilda veckodagarna. -- Veckodag, som ej är sön- eller helgedag, kallas på svenska »hvardag» eller »söckendag» (söknedag), Gammalsv. sykn (sökn) dagher l. suknudagher, hvilket urspr. betydde dag, då man kunde »sökia» (sykia), söka någon inför rätta, d. v. s. dag, då rättegångsmål kunde förehafvas. Söckendagarna voro fordom (då helgedagarnas antal var mycket stort) vida färre än nu. -- Om »Dymmelveckan» l. »Stora veckan» l. »Heliga veckan», stundom äfven kallad »Stilla veckan», se Dymmeldagar och Påskveckan. Om »Hvita veckan» se art. derom. »Fruntimmers»- l. »Flickveckan» benämnas dagarna 19--26 Juli, emedan de bära idel qvinnonamn (så när som på Jakob). Denna tid har i Sverige dåligt rykte om sig för beständigt regnande. Emellertid säger H. H. Hildebrandsson (i »Ant. tidskr. för Sverige», VII, 1883): »Jag har undersökt denna veckas nederbörd i Uppsala för 15 af de senaste åren, för 15 år i början af detta århundrade samt för 15 år i midten af det förra, men icke kunnat finna någon nämnvärd olikhet mellan den ifrågavarande veckan och den närmast föregående och efterföljande i detta hänseende. Emellertid hafva alla tre det gemensamt att de infalla kring tiden för den största nederbörden under året i vårt land. Nederbörden är nemligen här störst i Juli och Augusti månader.» Då nu fruntimmersveckan infaller i slutet af Juli, så är det klart, att den nära sammanfaller med maximum af nederbörd. -- »Försakelsevecka», en vecka, hvarunder man inskränker kosthållet eller aflägger ett eljest brukadt njutningsmedel o. s. v., för att lemna de sålunda inbesparda penningarna till ett välgörande ändamål (uttrycket begagnas hufvudsakligen inom den s. k. frälsningsarmen; se Salvationisterna).