Vendée

Vendée [vansdé], departement i vestra Frankrike, bildadt af nedre Poitou och uppkalladt efter en biflod till Sèvre-Niortaise. 6,971 qvkm. 434,808 innev. (1886). Departementet, till hvilket höra öarna Ile d'Yeu och Noirmoutier, består af tre hufvuddelar: Le bocage (skogslandet), La plaine (slätten) och Le marais (marsklandet). Högsta punkten (288 m.) ligger i skogslandet, som upptager större delen af V., på vattendelaren mellan Loire och kustfloderna. Denna trakt, som består af granit, gneis, glimmerskiffer och lias, har ett friskt och grönskande utseende samt består af öppna fält, omgifna af trädgrupper, som i inbördeskriget vid 18:de årh:s slut (se följ. art.) lemnade vendéerna bakhåll och tillflyktsorter. Slätten är naken och trädlös, men bördig och består af lias och oolit. Marsklandet, som i historisk tid, ehuru för århundraden sedan, höjt sig öfver hafvet, består dels af saltträsk, dels af torrlagd mark, hvilken ökas genom flodernas alluvium och kustens sekulära höjning. De förnämsta floderna äro Sèvre-Nantaise och Boulogne, bifloder till Loire, samt kustfloderna Vie, Lay och Sèvre-Niortaise. Klimatet är mildt och fuktigt. Hufvudnäringar äro ladugårdsskötsel och jordbruk; vigtiga binäringar äro saltberedning, fiske och bergsbruk (stenkol, jern- och blymalmer, skiffer, porslinslera och s. k. Vendée-diamanter, ett slags qvarts) och något industri. Depart. är indeladt i 3 arrondissement: La Roche-sur-Yon, Fontenay-le-Comte och Les Sables-d'Olonne. Hufvudstad är La Roche-sur-yon.