Vesterstad, socken i Malmöhus län, Färs härad. Areal 3,154 har. 1,860 innev. (1891). V. bildar med Östraby ett alternerande regalt och konsistorielt pastorat, Lunds stift, Färs kontrakt.
1. Westerstrand, Sven Peter (Per), ämbetsman, vitterlekare, teaterdirektör, född d. 27 Febr. 1785 på Ukna komministerboställe i Norra Tjust, Kalmar län, blef student i Upsala 1803 och filos. magister 1809 samt registrator och aktuarie vid Generallandtmäterikontoret 1812. Han förordnades 1813 till revisor i generalkrigskommissariatet vid svenska armén i Tyskland, i hvilken egenskap han 1814 reviderade hannoveranska regeringens räkningar å försträckningar till svenska armén under fälttåget och genom sina vid dem gjorda anmärkningar gaf upphof till en för Sverige mycket gynsam liqvidationsplan, som antogs äfven för liqvider med andra makter. S. å. utnämndes W. till fältkamrer. Han befordrades 1817 till ingeniör i Landtmäterikontoret och 1818 till kamrer i Statskontoret, utarbetade ett formulär till rikshufvudbok, hvilket 1823 antogs af rikets ständer att för framtiden lända till efterföljd, samt utnämndes 1824 till statskommissarie, 1831 till vice president och 1832 till president i Statskontoret. I flere komitéer och inrättningar af ekonomisk natur arbetade W. såsom ledamot eller sekreterare. Han kallades 1818 till ledamot af Musikaliska akademien (hvars kamrerare han blef 1829) och 1833 till hedersledamot af Landtbruksakademien. 1832 förordnades W. till förste direktör vid K. M:ts hofkapell och spektakler och var styresman för denna konstanstalt till 1840, dock med tjenstledighet från Juli 1838. Under hans direktörstid uppsattes bl. a. operorna »Fra Diavolo», »Den stumma från Portici», »Robert af Normandie», »Euryanthe» och operetten »Alphyddan» samt bland talpjeser Schillers »Orleanska jungfrun» och »Kabal och kärlek», V. Hugos »Hernani» samt Grillparzers »Sappho» och »Stamfrun». W. adlades 1842 och erhöll 1851 afsked från sitt presidentämbete. Död under ett tillfälligt besök på Åkers krutbruk d. 23 Okt. 1857. -- I sina ämbetsvärf ådagalade W. stor förmåga och den mest berömvärda pligttrohet, men på samma gång fann han tid att skatta åt sällskapsglädjen och var i den stockholmska umgängesverlden ända till sitt frånfälle en omistlig person, allmänt uppburen till följd af sin sällsporda förmåga att både glädja och gagna på det mest älskvärda sätt. Också åtnjöt han en oförliknelig popularitet. I sällskapet Par Bricole var han länge stormästare och i sina yngre år en gerna hörd bellmanssångare. Han var sjelf kompositör till åtskilliga stycken i den af honom utgifna trio-samlingen »Sillsalaten» för mansröster. Bland Götiska förbundets ledamöter träffar man honom (under namnet Thormoder). W. öfverflyttade till svenska åtskilliga operatexter (»Euryanthe», »Zampa», »Hugenotterna»), och hans 1843 utg. »Metriska öfversättningar» innehålla tolkningar af Shaksperes »Julius Caesar», Corneilies »Cid» samt Göthes »Reineke Fuchs». Han utgaf jämväl ett mindre häfte Dikter (1853, innehållande de hexa-metriska idyllerna »Björnskallet» och »Kyrkoplikten» i J. H. Voss' stil jämte öfversättningar af tvänne bland Voss' mera kända idyller) och, såsom frukter af sitt intresse för helt andra områden, Handbok i arithmetiken eller sifferräkneläran (1850) samt Förslag till regeringsform för Sverige (1856, under signaturen Välment).
2. Westerstrand, Hertha Aurora, sångerska, den föregåendes dotter, född i Stockholm d. 16 Febr. 1821, död på Åkers krutbruk d. 26 Okt. 1887, egde en icke stor, men sympatisk sångröst, och hennes koloraturförmåga lär hafva varit så ovanlig, att hon med lätthet kunde sjunga fioriturerna i en violinkonsert. Åren 1853--54 var hon engagerad vid hofteatrarna i Koburg och Gotha, 1855--56 vid operan i Stockholm, der hon sjöng titelrollen i »Lucie», Marie i »Regementets dotter», Susanna i »Figaros bröllop», Rosina i »Barberaren», Nattens drottning i »Trollflöjten», Isabella i »Robert», Adina i »Kärleksdrycken» m. m. Dessutom sjöng hon på många konserter i utlandet. Hon blef led. af Musikal. akademien 1850. A. L.