Vestervik. 1. Stapelstadi nordöstra Småland, Kalmar län, på södra sidan af det sund, som förenar Gamleby viken med Östersjön. Med breda, raka gator, flere planteringar och promenadplatser, i allmänhet väl hållna byggnader samt vackra omgifningar, har V. ett prydligt och trefligt yttre, ehuru staden icke kan uppvisa några mästerverk i byggnadsväg. Rörelsen är rätt liflig och synes vara stadd i jämn, om också icke synnerligen rask utveckling. Något s. om den egentliga staden ligga de små förstäderna Norra och Södra Malmen. Stadens område, 2,574 har, är satt till 9 7/8 mtl. Hela taxeringsvärdet uppgick 1891 till 4,799,360 kronor, deraf 724,100 kr. för jordbruksfastighet. Innevånarnas antal var 4,346 år 1850, 5,127 år 1870, 6,189 år 1880 och 6,930 år 1891. Stadens tillgångar voro 1890 bokförda till ett värde af 1,387,662 kr., hvaremot skulderna upptogos till 348,864 kr. För kommunala behof uttaxerades s. å. kr. 4,72 för hvarje krona bevillning. Hufvudnäringar äro handel, sjöfart och fabriksindustri. År 1890 funnos 84 handlande, med 53 biträden, 12 fabriker, med 212 arbetare och 108,749 kr. tillverkningsvärde. Den fordom, under det segelfartyg allmännare användes, betydande skeppsbyggerirörelsen har numera väsentligen inskränkts, emedan staden saknar mekanisk verkstad. Hamnen lemnar tillträde för 4,9 m. djupgående fartyg genom inloppet, det s. k. Blockhushålet, hvilket emellertid skall fördjupas, sedan statsanslag dertill år 1892 beviljats. År 1890 besöktes hamnen af 1,042 ankomna och afgångna fartyg, om tillsammans 178,024 tons. Hamnafgifter inflöto till belopp af 17,058 kr. Stadens egen handelsflotta utgjordes af 44 fartyg, om tillsammans 5,654 tons. På sjömanshuset voro inskrifna 75 fartygsbefälhafvare och 512 man sjöfolk. Genom smalspåriga jernvägar står V. i förbindelse norrut med Östra stambanan vid Norsholm, söderut med Nässjö-Oskarshamnsbanan vid Hultsfred. För undervisningen är sörjdt genom, bl. a., ett högre allmänt läroverk, en högre flickskola, två slöjdskolor och en navigationsskola. Kreditanstalter äro afdelningskontor af Kalmar enskilda bank och en större sparbank. Af offentliga inrättningar i öfrigt samt byggnader märkas: kyrkan (grundl. 1433), rådhuset, allmänna läroverkshuset, jernvägsstationen, länslasarettet och slöjdskolehuset, samtliga omgifna af planteringar, samt det föga tilltalande stadshuset (från 1844). Den periodiska pressen representeras af »Vesterviks Veckoblad» och »Vesterviksposten», det förra utkommande 3, den senare 2 gånger i veckan, samt af »Östra Smålands Missionsblad». I kyrkligt afseende utgör V. med Törnsfall ett regalt pastorat i Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt. Jämte Vimmerby och Eksjö bildar V. en krets vid val af riksdagsman i Andra kammaren. Stadens vapen är ett seglande, tremastadt skepp.
I forna dagar hade V., hvilket omtalas som stad redan 1275, sin plats innerst vid viken, der Gamleby köping nu ligger, och utgjorde hufvudorten för Tjust. Konung Erik af Pommern lät 1433 flytta staden till dess nuvarande plats midt för det på nuvarande Slottsholmen belägna Stegeholms slott (se d. o.). V. har flere gånger lagts i aska af eldsvådor (bl. a. 1665 d. 17 Juli) och fyra gånger härjats uf danskarna (1452, 1517, 1612, 1677). Det på föranledande af Axel Oxenstierna anlagda skeppsbyggeriet gjorde länge staden berömd och var ända in på 19:de årh. dess förnämsta inkomstkälla. -- Se H. J. Sivers: »Westerwiks stads historia och beskrifning» (1758).
2. Grefskap, som d. 11 Juni 1562 förlänades Svante Sture, och som då omfattade Ny Vesterviks stad och Stegeholms slott samt 33 hela, 21 halfva hemman och 10 torp inom Tjusts härad, Småland, och Oppeby socken i Kinda härad, Östergötland, hvaraf grefven kunde beräkna en årlig inkomst af endast 700--720 mark penningar, d. v. s. 175--180 tnr spanmål. Men 1570 fick grefve Svantes enka, Märta Leijonhufvud, grefskapet, som då benämndes Stegeholm och Vestervik, så förbättradt genom donationer inom Tjusts, Södra och Norra Vedbo samt Vestra härad i Småland, Åse härad (en stor del af Ås och Näs socknar) i Vestergötland samt Svartlösa härad (2 gårdar i Grödinge socken) i Södermanland, hvartill d. 5 Juli 1572 lades 5 hemman i Tjust, att det slutligen omfattade 499 3/4 hemman, eller i det närmaste en tredjedel af hela hemmantalet inom de 34 socknar, inom hvilka det var beläget. Grefskapet gaf derefter en årlig inkomst af icke mindre än 13,000 mark penningar, d. v. s. 3,250 tnr spanmål. Grefskapet, som 1600 eller 1601 minskades med 6 1/2 hemman, hemföll 1618 till kronan. Den 26 Mars 1651 förlänades det åt H. Kr. von Königsmark. Jfr G. Forsgrén: »Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia 1561--1655» (1885). 1 A. G.