Via

Via, Lat., väg (på landet), gata (i stad); i figurl. mening utväg, medel, sätt; framför ortnamn liktydigt med »öfver», »genom», »med passerande af» (t. ex. från Göteborg till London via Hull). -- De af romarna anlagda hufvudvägarna voro ganska beqväma och särdeles solida, till följd deraf att de i regeln skulle nyttjas till militärvägar (se derom Appiska vägen och Gatuläggning). -- V. crucis (»korsets väg»), hos katolikerna namn på en kyrklig procession till åminnelse af Kristi gång till korset. -- V. dolorosa (»smärtans väg»), Kristi väg till Golgata (se Jerusalem, sp. 1186, och Kalvarieberg). -- V. gratiae, på nådeväg. -- V. lactea, »mjölkgatan» (se Vintergatan). -- V. theologica, ett skämtsamt studentuttryck, liktydigt med »bakväg», »smygväg».