Vien

Vien [viä'ng], Joseph Marie, fransk målare, f. i Montpellier 1716, d. i Paris 1809, lärde sig teckna hos en porträttmålare Le Grand, men kom, efter att hafva haft anställning hos en kartritare och vid en fajansfabrik i Montpellier, i lära hos målaren Giral. Hos honom studerade han i 4 år och målade en del porträtt. V. kom 1740 till Paris, der han fick inträde i konstakademiens skola och 1742 vann en 1:sta medalj samt följande år stora priset, hvarpå han 1744 reste till Rom. Han återkom derifrån 1750, arbetade i flere städer och kom slutligen äter till Paris. I opposition mot den ensidiga tidssmaken hade han börjat predika återvändande till naturen och antiken, hvilket icke behagade de styrande vid akademien. Men till sist fann man sig nödsakad att agréera honom. (1751), och 1754 blef han extra ordinarie professor, hvarefter han bildade en skola, som fick en mängd lärjungar. År 1775 blef han utnämnd till direktör för franska akademien i Rom, och han begaf sig dit, åtföljd af flere lärjungar, bland dem David. I Rom, der han vistades till 1781, anordnade han årliga utställningar af elevernas arbeten. Återkommen till Frankrike, blef han efter hvartannat på olika sätt gynnad och 1789 »premier peintre de sa majesté», men revolutionen beröfvade honom alla hans förmåner och hans förmögenhet. Han förtviflade dock ej, utan arbetade fortfarande och vann 1796, vid 80 års ålder pris i en offentligt utlyst täfling. Han var verksam ännu året före sin död. -- V., som målat både i klassisk anda och i en viss realistisk riktning, hade i den af honom grundlagda skolan många lärjungar, bland hvilka märkas Regnault, David, Vincent m. fl. Af hans arbeten finnas i Louvre 4, bland hvilka tvänne äro i klassisk stil, nämligen Daedalus och Icarus (1754, hans receptionsstycke i akademien) samt Amourer, lekande med blommor, svanor och dufvor (1758), en är religiös, nämligen S. Germain och S. Vincent (1755; fordom banér i kyrkan S:t Germain l'Auxerrois) och en är realistisk: Insomnad eremit (målad i Rom 1750). C. R. N.