Visconti-Venosta

Visconti-Venosta, Emilio, markis, italiensk statsman, f. 1830 i Milano, var i sin ungdom anhängare af Mazzinis idéer, drog genom sin skriftställareverksamhet grefve Cavours uppmärksamhet på sig och utnämndes 1859 till kunglig kommissarie hos Garibaldi. I denna egenskap gjorde han hela fälttåget i Lombardiet. Sommaren 1859 hjelpte han diktatorn Farini att omorganisera hertigdömena Parma och Modena genom införande af sardinska lagar. 1860 besökte V. i diplomatiskt uppdrag jämte markis Pepoli hofven i Paris och London, invaldes i parlamentet och följde i slutet af året med den till kunglig ståthållare utnämnde ministern Farini till Neapel samt ledde der utan officiel titel (emedan han var parlamentsledamot) utrikesärendena. Han var sedermera generalsekreterare i utrikesdepartementet i Farinis och Maj 1863--Sept. 1864 utrikesminister i Minghettis ministèr och derefter ambassadör i Konstantinopel, men kallades af Ricasoli i Juni 1866 åter till ledningen af utrikesärendena, som han förestod äfven Dec. 1869--Mars 1876, såväl i ministèren Lanza-Sella som i ministèren Minghetti. Han hade då den ansvarsfulla pligten att i cirkulärdepescher af d. 29 Aug., d. 7 Sept. och d. 18 Okt. 1870 försvara den italienska regeringens afsigter och åtgärder rörande Rom och påfven. V. var franskt sinnad, men slöt sig till Tyskland, då den klerikala reaktionen hotade att få öfvertaget i Frankrike. Med Österrike underhöll han vänskapliga förbindelser. I deputeradekammaren försvarade han efter sitt afskedstagande flere gånger sin utrikespolitik. Han blef senator 1886. A. B. B.