Viscount [vä'jkaunt]. Eng. (af Fr. vicomte, se d. o.), engelsk adelstitel, den fjerde på rangskalan samt stående mellan earl (greve) och baron. Den första gång titeln viscount utdelades var 1440. En viscount och hans hustru (viscountess ) bära epitetet »right honourable» och tituleras »my lord», »my lady». Alla deras söner och döttrar äro »honourable». Jfr Earl .
Bulwer [bulloör]. 1. Henry Lytton B., engelsk diplomat. Se Dalling and Bulwer. -- 2. Edward George B., engelsk stats… Lyttleton (Li'tteltön] l. Littleton, Thomas de L., engelsk rättslärd på Edvard IV:s tid, hette egentligen Westcote, men… Bramah Joseph, engelsk mekanikus, uppfann 1796 den hydrauliska pressen, hvilken derför efter honom äfven kallas "Bra… Edwards [ädoårds], Richard, engelsk skådespelsförfattare, f. sannolikt 1523, d. omkr. 1566 som kapellmästare och upps… Meredith [mirdith], George, engelsk författare, f. omkr. 1828, har skrifvit bl. a. den burleska sagan Farina, a legend… Smyth [smith], Charles Piazzi, engelsk astronom, f. i Neapel 1819, 1845–88 förste kunglig astronom för Skotland och… Gallon [galön], enheten för det engelska rymdmåttet. Den definieras derigenom att 1 gallon destilleradt vatten vid +… Brewer [bruör], Anthony, engelsk skald på Karl I:s tid, var ifrigt verksam för det engelska språkets användning på s…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Vicomte [vikå'ngt], Fr. (af Med. Lat. vicecomes), Ital. visconte, Port. visconde, Eng. viscount), under den äldre medeltiden (karolingiska tidehvarfvet) en … band 17, sp. 861