Vicomte [vikå'ngt], Fr. (af Med. Lat. vicecomes), Ital. visconte, Port. visconde, Eng. viscount), under den äldre medeltiden (karolingiska tidehvarfvet) en ämbetsman, vice-grefve, som var ställföreträdare åt en grefve (se d. o.); numera en adelstitel, som står emellan grefve och baron. En vicomtes hustru bär titeln vicomtesse [vikångtä'ss]. Jfr Viscount.