Vitellius

Vitellius, Aulus, romersk kejsare, var son af ståthållaren i Syrien under Tiberius, L. Vitellius, hvilken vunnit framgångar mot parterna. V. hade tidigt hängifvit sig åt yppighet och utsväfningar, hvilka han fortsatte under Nero, sjelf krypande för kejsaren. Han sändes såsom legat till Germanien och blef af de sjelfsvåldiga legionerna, som ej tålde Galbas upphöjelse, utropad till kejsare i början af Jan. år 69. Efter Galbas mord fick han strida med Otho, som dock, besegrad vid Betriacum af V:s fältherrar, Caecina och Valens, gaf sig sjelf döden (April 69). V., som då ännu var på vägen, fortsatte långsamt sin färd till Rom. Både i staden Rom och i det öfriga Italien foro soldaterna fram med det fräckaste sjelfsvåld, och den tröge och vällustige kejsaren var ej mannen att stäfja deras tygellöshet eller återställa ordning och säkerhet. Han tillbragte sin tid i yppighet och fråsseri samt slösade derpå bort ofantliga penningsummor -- man uppgifver ända till 900 mill. sestertier. Snart uppstod dock en ny tronkräfvare, Vespasianus (se denne), hvilkens trupper vunno en afgörande seger vid Cremona. Ej ens då kunde V. rycka sig ur vällustens armar, »han höll sig gömd i palatsets park, lik ett oskäligt djur, som ligger i tung dvala, belåtet, blott det får sin mat, och utan tanke på det förflutna, det närvarande eller det tillkommande». Men allt närmare kom faran. V., som äntligen ville underhandla, hindrades derifrån af sina egna soldater, som rasade i staden. Inom kort inträngde dock fienden, och med V:s krigare var det ute. Sjelf dolde han sig, men upptäcktes och ljöt döden under pöbelns misshandlingar. (Dec. 69). R. Tdh.