Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vitterhet

Ämne: Diktarter, versformer och metrik · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 1251–1252 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vitterhet (af Isl. vitr, klok, vettig, kunnig, af vit, vett, förstånd), skönliteratur, poetisk literatur, var fordom liktydigt med kunskapsrikedom, vett, lärdom, men ordet nyttjades under dalinska och gustavianska literaturskedena företrädesvis i bemärkelsen allmän humanistisk bildning i förening med skönhetssinne och innefattade, såsom omfångsbegrepp, alla de kunskapsgrenar, som ansågos gifva en sådan bildning (Fr. belles-lettres, i motsats till de matematiska och naturvetenskaperna, sciences). De humanistiska lärdomsgrenarna, sådana som historien, språkkunskapen, fornforskningen m. fl., hade ännu ej utvecklat sig till strängare vetenskaplighet och ej lösryckt sig från »vitterheten». Tvärtom var man angelägen att på allt sätt befästa denna gemenskap mellan vetenskap och vitterhet, ty man såg deri enda sättet att åt skönliteraturen tillförsäkra ett högre värde, en värdig uppgift, och på samma gång åt lärdomen en vacker form, allt i öfverensstämmelse med upplysningstidehvarfvets äflan att förena »det nyttiga med det angenäma» och dess motvilja mot en från den allmänna bildningen isolerad lärdom. Inemot 1700-talets slut vunno emellertid de humanistiska vetenskaperna en sjelfständig, strängare utbildning och afsöndrade sig från vitterheten, så att slutligen endast det estetiska elementet återstod, hvarefter ordets betydelse af skönliteratur (diktning på vers och prosa samt vältalighet) blef allt vanligare och numera är den gängse. Jfr Literatur.