Literatur l. litteratur (Lat. literatura, bokstafsskrift, språkkunskap, af litera, bokstaf, plur. literae, skriftliga minnesmärken), sammanfattningen af alla i skrift eller boktryck föreliggande vittnesbörd om menniskoslägtets andliga begåfning och bildning (verldsliteratur); bokverlden; sammanfattningen af ett lands, ett folks, ett tidehvarfs literära alster. (Enligt S. H. Grundtvigs åsigt voro t. ex. medeltidens folkvisor, medan de lefde endast i muntlig öfverlemning, att räkna till literaturen i eminent mening, ehuru de först i nyare tid blifvit upptecknade och tryckta.) Ett folks nationalliteratur innefattar de på inhemskt språk författade alster, i hvilka folkandens egendomlighet fått ett mera klart och märkligt uttryck. Nationalliteraturen sammanfaller alltså i det närmaste med nationens vitterhet (Skönliteratur l. literatur i inskränkt bemärkelse). Till nationalliteraturen räknas vanligen äfven talarekonstens och historieskrifningens alster, medan skrifter tillhörande öfriga vetenskapsgrenar mera afgjordt falla under fackliteraturen. Man plägar indela literaturen äfven pä andra sätt, såsom efter tidehvarf och folkstammar eller, med hänsyn till formen, i de två stora områdena poesi och prosaliteratur. För öfrigt finnes en brokig mängd underafdelningar och specialområden, t. ex. landtbruks-, tidnings-, memoar-, uppbyggelseliteratur. Starkare än någonting annat har boktryckerikonsten banat väg för literaturens nuvarande omfattning och makt. I literaturen har den historiska forskningen sin vigtigaste källa. Och liksom literaturen sprider ljus öfver det förflutna, gifver hon den mest trogna afspegling af samtiden samt företecknar och formar dragen af den tid, som kommer.
Nordisk familjebok · första upplagan
Literatur
Ämne: Främmande ord och allmänna begrepp · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1481 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗