Vittoria

Vittoria (V. della Volpe), Alessandro, italiensk arkitekt och bildhuggare, f. i Trient 1525, d. i Venezia 1605, kom 1543 till Venezia och blef lärjunge hos Jacopo Tatti (Sansovino). Han egnade sig der mera åt plastiken än åt arkitekturen och utvecklade en fri, något sjelfsvåldig stil, som ådrog honom tadel af hans lärare, hvarför V. 1547 lemnade honom och begaf sig till Vicenza, der Palladio sysselsatte honom som »stuccatore», särskildt vid dekoreringen af den af Palladio byggda Villa Barbaro in Maser. Men på bemedling af den beryktade skriftställaren Pietro Aretino återvände han 1553 till Sansovino och bistod honom sedan troget. Af hans arkitektoniska verk må nämnas Scuola di S. Girolamo och Palazzo Balbi vid Canal grande. Bland hans många skulpturverk påminnes om Karyatiderna vid ingången till Biblioteca di S. Marco (1543--47), S. Sebastian (i S. Salvatore), S. Hieronymus (i Frari), S. Catarina och Daniel (i S. Giuliano), S. Justina och S. Domenico (i det af honom byggda Capella del Rosario till kyrkan S. Giovanni Paolo), flere figurer på monumentet öfver Contarini (i S. Antonio, Padua) samt hans egen grafvård (i S. Zaccaria), med en förträfflig byst mellan allegoriska figurer af Arkitekturen och Skulpturen och högst uppe i den delade gafveln ryktets gudinna, alla tre utmärkta venezianska qvinnogestalter. Bäst är denne senrenaissancemästare, som står på gränsen till barocken, i sina byster, af hvilka de flesta befinna sig norr om Alperna. Utom den nyss nämnda bysten af honom sjelf porträtterade han ett par gånger sin lärare, Sansovino, hvarjämte med säkerhet mellan 20 och 30 byster af honom finnas påvisade. Ibland Sansovinos efterföljare är han lätt att känna igen: han är de andre mestadels väsentligen öfverlägsen. C. R. N.