Nola, Giovanni da (egentl. Giov. Merliano), italiensk bildhuggare, f. i Neapel 1488, d. derst. 1558, var en af de främste representanterna för lokalskolan i Neapel, hvilken hufvudsakligen utmärkte sig för sin dekorativa talang och förmågan att i sina verk på ett lyckligt sätt förena det arkitektoniska och figurliga. Äfven i denna art af konst var N. framstående, och ett af hans bästa verk är ett altare i kyrkan Monteoliveto (1524), hvilket tydligt visar inflytande från Andrea Sansovino och hans sätt att komponera ett sådant altare, med stoder och reliefer inom en stor väggarkitektur, utstyrd med all dekorativ lyx. Hufvudfigurerna äro madonnan med ett gråtande barn i en nisch samt S. Andreas och S. Hieronymus på hvardera sidan. I relief framställas de under, hvilka tillskrifvas S. Francesco di Paola. Figurerna äro dock underligt sökta i sina ställningar och tyda på en mästare, hvilken redan står på öfvergång till barocken. N. var nämligen i saknad af verkligt djup känsla för det sant lefvande uttrycket, likasom äfven af klart medvetande om konstens lagar och gränser, ehuru han ej sällan lyfte sig öfver det vanliga måttet genom sina försök med ständigt nya motiv. Bäst är han i porträttbilder, i byster eller stoder på grafvårdar. Hans förnämsta relief är en Grafläggning i kyrkan S. Maria delle Grazie i Neapel. C. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nola
Ämne: Italienska bildhuggare och arkitekter · Målare, konstnärer och konst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2213 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗