Vostokov

Vostokov [vaståkåff], Aleksandr Kristoforovitj, rysk språkforskare, den slavisk-ryska filologiens grundläggare, föddes 1781 på ön Ösel och var till härkomsten tysk protestant (namnet V. är en öfversättn. af hans tyska namn, Osteneck). Han genomgick till 1800 arkitektkurs vid konstakademien i Petersburg, vände snart sin håg till språkstudiet och anställdes 1815 vid kejserliga bibliotekets handskriftssamling. Det material han der förefann bearbetade han med utmärkt skarpsinne och flit. Han utgaf 1808 en skrift om slaviska språket och 1815 den för kyrko-slaviskans grammatik grundläggande afhandlingen Razsuzjdenie o slavjanskom jazyke (1820), i hvilken redan den historiska språkutvecklingens lag, de fonetiska utgångspunkterna för de slaviska dialekterna och egendomligheterna hos det åldriga kyrkospråket klart framställas. Anställd såsom bibliotekarie vid Rumjantsevska museet (se Rumjantsev, 3), utarbetade han en högst värdefull beskrifvande katalog öfver dettas handskrifter, Opisanie russkich i slavjanskich rukopisej Rumjantsovskago muzeuma (1842). Af stor vigt är äfven hans edition af det s. k. »Ostromirska evangeliet» (se d. o.). Andra arbeten af V. äro ordboken Slovarj tserkovno-slavjanskayo jazyka (1858), Grammatika tserkovno-slovenskago jazyka (1863) och en ansedd nyrysk språklära (1831, många uppl.). V. afled 1864. Hans smärre skrifter utgåfvos 1865 och hans brefvexling 1873.