Werlauff

Werlauff, Erik Kristian, dansk historiker, född i Köpenhamn d. 2 Juli 1781, blef student 1796 och jur. kandidat 1802. Redan 1798 vann han anställning vid k. biblioteket, der han avancerade till bibliotekarie 1823 och verkade som överbibliotekarie 1829--61. År 1808 tog W. filos. doktorsgraden med en disputation om den lärde isländaren Are Frode, hvarpå han befordrades 1810 till adjunkt och 1812 till professor i nordisk historia vid universitetet, der han i 40 år höll föreläsningar, grundliga, men utan större lyftning. Han fick afsked 1867 och dog d. 5 Juni 1871. W. egde vidsträckt beläsenhet och stor kritisk förmåga, men förblef alltid en kammarlärd, som hade sin enda glädje i studier och aldrig sökte umgänge eller någonsin satte sin fot utom de danska öarna. Som frukt af hans arbete föreligger nästan intet verk om ett större ämne, men väl en mängd afhandlingar, som innehålla en rikedom på upplysningar, och som oftast framkallats af yttre anledningar. De vigtigaste äro Forsög til det danske sprogs historie i hertugdömmet Slesvig (1819), Historiske efterretninger om det store kgl. bibliothek (1825; 2:a uppl. 1844), Kjöbenhavns universitets historie indtil reformationen (1836 och 1850), Historiske antegnelser til Holbergs lystspil (1838; 2:dra uppl. 1858), med tillhörande noter till Holbergs »Kiels Klim» (1841) och »Peder Paars» (1862). Vidare må nämnas Den nordiske ravhandels historie (1835), Prokops efterretninger om Norden (1841), Om Norges forening med Sverige under Magnus Smek (1829), Om ældre grænsebestemmelser mellem Norge og Sverrig (1845) samt skildringar af Oluf Worms och Arne Magnussons betydelse för fornforskningen. W. utgaf också tillsammans med Thorlacius »Noregs konunga sögur» (IV--VI; 1813--26) och med L. Engelstoft »Scriptores rerum danicarum» (VIII, 1834). E. Ebg.