Weyse

Weyse, Christoph Ernst Friedrich, dansk tonsättare, född i Altona d. 5 Mars 1774, blef, ehuru han tidigt röjde musikaliska anlag, bestämd för handelsyrket, och först på C. F. Cramers råd sändes han 1789 till Köpenhamn, der han fick studera musik för Schulz, Grönland, Tiemroth och Zinck. På Schulz' förord blef han 1794 organist vid reformerta kyrkan och förflyttades 1805 till Frue kirke. Död i Köpenhamn d. 8 Okt. 1842. -- Bekantskapen med Kunzen, hvilken 1795 efterträdde Schulz som kapellmästare, synes hafva föranledt W. att komponera operor. Hans Sovedrikken gafs 1809 och hann 1874 till den 100:de representationen. Den efterföljdes af sångspelen Faruk (1812), Ludlams Hule (1816), Floribella (1825), Et eventyr i Rosenborg have (1827) och Festen paa Kenilworth (1836). Balders död uppfördes 1832 med musik lånad från W:s symfonier. Hans betydligaste kyrkokompositioner äro ett Miserere och Den ambrosianske lovsang jämte 30 stora kantater och hymner. Längst synes han komma att lefva i Danmark i sina 100 samlade romanser, som ännu i danska hem betraktas som en outtömlig källa till glädje och lyftning. Han var äfven en framstående pianokompositör, särskildt i etydgenren, bearbetade dessutom kämpavisor, koraler m. m. samt gjorde sig synnerligen skattad som improvisatör. Biografier öfver honom hafva skrifvits af Thrane och Berggreen. A. L.