Wigand

Wigand [vigant], Johann, tysk biskop, protestantisk teolog och skriftställare, född i Mansfeld 1523, studerade i Wittenberg och blef der en af Luthers ifrigaste anhängare. Efter dennes död (1546) återvände han till Mansfeld såsom predikant och lärare. I de kort derefter uppflammande teologiska (adiaforistiska, majoristiska och synergistiska) fejderna tog W. den lifligaste del och ställde sig obetingadt på den genuina lutherdomens sida. Äfven såsom superintendent och pastor vid Ulrikskyrkan i Magdeburg (1553--60) utvecklade han en liflig verksamhet för den evangeliska lärans befästande och utgaf en mängd stridsskrifter såväl mot katolicismen som mot den reformerta lärans anhängare. 1560 kallades W. till teol. professor i Jena, men afsattes 1561 på grund af sitt häftiga uppträdande. 1562 utnämndes han till superintendent i Wismar och återkallades 1568 till Jena i egenskap af professor samt pastor och superintendent. Der kom det nu snart till en brytning emellan W. och dennes gamle vän Flacius, hvars bekanta lära om arfsynden såsom utgörande menniskans väsende af W. på det bestämdaste bekämpades. 1573 afsattes och förvisades W. af kurfursten August, men fick genom Martin Chemnitz anställning såsom förste teol. professor i Königsberg, hvarjämte han 1575 utnämndes till biskop af Pomesanien och 1577 till biskop äfven af Samland. Död 1587. Utom genom sina många teologiska stridsskrifter gjorde W. sig mest känd såsom en af de verksammaste medarbetarna (jämte Flacius m. fl.) i det stora kyrkohistoriska verket »Centuriae magdeburgenses» (se d. o.). J. H. B.